Småsvalting (Alisma wahlenbergii) är en sällsynt vattenväxt som är endemiskför Östersjöområdet. Det är förmodligen en ung art som uppstått i Östersjöområdet efter den senaste istiden. Arten förekommer främst på grunda,sandiga bottnar i brackvatten eller i naturligt mesotrofa-eutrofa sötvattenmed förhållandevis hög konduktivitet. Den har höga krav på vattenkvalitetenoch förekommer bara i relativt klara vatten. Småsvalting tål inte konkurrensfrån vass och andra storvuxna vattenväxter. Arten förekommer i tre separataregioner inom Östersjöområdet: Mälaren, Finska viken och Bottenviken. Denstörsta regionala populationen, som förmodligen består av flera hundratusenindivid, finns i Bottenviken där arten är känd från ett 70-tal lokaler varav deflesta på den finska sidan. På den svenska sidan finns omkring 10 000 individfördelade på ca 13 lokaler. I Mälaren finns strax över 40 000 individ fördelade på ett tiotal lokaler. I Finska viken har småsvalting hittats på ett antallokaler mellan S:t Petersburg och Viborg men artens aktuella status i regionenär dåligt känd.Småsvalting har under det senaste halvseklet minskat dramatiskt i de södra delarna av utbredningsområdet. Den har till exempel helt försvunnit frånNyköpingstrakten och Ekolns fjärdsystem i Mälaren där den tidigare varrelativt vanlig. Numera anses småsvalting vara hotad i hela utbredningsområdet. I Finland anses arten vara sårbar, i Ryssland akut hotad och i Sverigestarkt hotad. I Bottenviken är situationen för arten relativt bra och där finnsinga kända hot i nuläget utom lokalt i vissa områden på den finska sidan däreutrofiering är ett problem. I Mälaren är arten dock akut hotad på grund aveutrofieringsproblem, igenväxning, konkurrens från introducerade arter (tillexempel jättegröe, smal vattenpest och vandringsmussla), exploatering ochutbyggnad vid stränderna och erosion från båtars vågsvall. Följande åtgärder förslås för att bevara småsvalting i Sverige:

• Sprida information om arten via informationsblad och informationsskyltar till dem som bor och verkar vid och i närheten av småsvaltingslokaler.
• Genom biotopvårdande insatser och restaureringar öka antalet lämpligaväxtplatser för småsvalting inom dess utbredningsområde.
• Öka antalet populationer genom utplantering vid lämpliga lokaler. Iförsta hand bör utplantering ske på lokaler där arten tidigare funnits.
• Tre lokaler i Mälaren (Herrmete, Gräsholmen och Asknäsviken) börskyddas formellt som naturreservat.
• Botaniska trädgårdar bör kunna fungera som genbanker genom att odlasmåsvalting från hela dess utbredningsområde. Det vore värdefullt omdetta arbete kunde genomföras i samarbete med Finland och Ryssland.
• En begränsning av båttrafiken i närheten av småsvaltingslokaler börinföras.
• Biotopvårdande insatser såsom vassröjning och återupptaget strandbetebör vid behov genomföras vid artens befintliga lokaler. 
•  Åtgärder bör vidtas för att minska eutrofieringen i de regioner där småsvalting förekommer.
• Ökade kunskaper om artens ekologi. Om möjligt bör dessa studiergenomföras i samarbete med Finland och Ryssland.

Åtgärdsprogrammet gäller under fem år, mellan åren 2006 och 2010. Detotala kostnaderna under giltighetstiden beräknas till ca 1 393 000 SEK.