Detta åtgärdsprogram beskriver den akut hotade skalbaggen bredbandad ekbarkbock (Plagionotus detritus). Förutom en gedigen genomgång av artens ekologi, status och hotbild, föreslås i programmet en rad åtgärder för att bevara arten. Programmet har en genomförandeperiod som varar under åren 2005–2009. Därefter bör programmet omprövas och revideras. Programmet är av vägledande karaktär och innebär inte ett legalt bindande aktionsprogram. Den bredbandade ekbarkbocken är en av våra sällsyntaste bark- och vedlevande insekter. Från att ha haft en ganska vid utbredning i sydöstra Sverige föreligger endast fynd från Djurgårdarna i Stockholm under det senaste decenniet förutom ett par fynd väster om Stockholm. Arten tycks vara knuten till områden med jätteekar i glesa bestånd som ger en varm utvecklingsmiljö för arten. I den svenska rödlistan (Gärdenfors 2000) är arten placerad i hotkategori Akut Hotad (CR). Den bredbandade ekbarkbocken lägger sina ägg i slutet av juni och början av juli i den grova barken på nyligen döda stam- och grendelar av ek. Äggen kan läggas på såväl stående träd samt på marken liggande virke. Larven lever i innerbarken och har en utvecklingstid på ett eller två år. Före förpuppningen går larven in i den grova barken eller en bit in i den yttersta veden och gör en puppkammare. Den gulrandiga fullbildade skalbaggen är mest aktiv i solsken och besöker sällan blommor, utan påträffas oftast springande på ekvirke. Den lever endast några veckor. Den bredbandade ekbarkbocken har visat en kraftig tillbakagång under sen tid. Orsaken kan bestå av flera faktorer. Eftersom arten älskar solexponerade träd, missgynnas den kraftigt av igenväxning. Dels trivs inte arten med skugga och en kylig miljö, dels dör ekar lätt om de växer i konkurrens med andra träd. Detta är förmodligen orsaken till varför den stora population av bredbandade ekbarkbock som vi, fram till 1950–60 talet hade i bl a Båtforsområdet vid Nedre Dalälven, nu är utgången. På många ställen i parker och betesmarker städas dessutom, passande nedfallna gren- och stamdelar bort. Larverna konkurrerar med andra långhorningar i kambiet, och mellanartskonkurrens kan vara en orsak till att just denna art minskar.Bland åtgärder som föreslås i programmet ingår att inledningsvis göra en inventering av artens förekomst och status i Nationalstadsparken i Stockholm. I inventeringen ingår att uppskatta om lämpligt yngelvirke produceras i tillräcklig omfattning. De tillfälliga fynd av arten som gjorts i Stockholms västra förorter bort mot Bålsta, föranleder att arten bör eftersökas även här. Vid de historiska lokalerna i Uppland (Båtforsområdet) och Småland (Strömsrum och Hornsö), bör mer översiktliga inventeringar genomföras, trots att arten inte setts här under de senaste decennierna.
På Norra Djurgården samlas en hel del ekvirke på en sk. ved-deponi. Åtgärden har visat sig vara gynnsam för arten och programmet föreslår därför att ytterligare en deponi etableras på södra Djurgården. Åtgärdsprogrammet tar även upp förstärkt skydd för lokalerna på Djurgården och föreslår en regional fridlysning av arten. Man bör även få till stånd någon form av uppfödning av arten, baserat på individer från den lokala populationen i Nationalstadsparken. Många av de åtgärder som föreslås bedöms ha stor betydelse för andra hotade växt- och djurarter på dessa lokaler.Åtgärdsprogrammets mål är att populationen av bredbandad ekbarkbock skall öka till minst 500 individer inom Nationalstadsparken. Dessutom bör en återintroduktion på åtminstone två historiska lokaler ha påbörjats före 2009, såvida arten inte innan dess visar sig här av egen kraft. Som långsiktigt mål gäller att arten inte längre skall vara rödlistad i Sverige. Vedoch stamdelar av ek måste framöver lämnas kvar i landskapet i en omfattning som räcker för en naturlig föryngring av arten i minst fem svenska landskap.