Naturvårdverket har givit SLU och SMHI i uppdrag att gemensamt beräkna belastningen till Sveriges omgivandehavsbassänger som underlag till HELCOM, PLC-4 (Pollution Load Compilation) dels utgåendefrån flodmynningsdata för kväve, fosfor och metaller för år 2000 och dels som långtidsmedelvärden förkväve och fosfor.Följande punkter sammanfattar resultaten från miljöövervakningens delprogram flodmynningar för år 2000:• Belastningen till havet beräknades till 146 700 ton kväve (N), 4 700 ton fosfor (P), 280 ton koppar (Cu),950 ton zink (Zn), 3 ton kadmium (Cd), 63 ton bly (Pb) samt 0,8 ton kvicksilver (Hg).• Flodmynningsberäkningarna avser år 2000, som var ett mycket nederbördsrikt år. Ämnestransportensamvarierar med avrinningen, vilket gör att belastningen till våra omgivande hav var mycket hög dettaår. På årsbasis var tillrinningen 40 % högre till Bottenviken än under perioden 1961–1990, 45 % tillBottenhavet, 27 % till Östersjön och 36 % högre till Västerhavet.I uppdraget ingick att göra en flödesnormaliserad källfördelning av kväve och fosfor, varvid långtidsmedelvärdenav avrinningen för perioden 1985–1999 använts. Metodiken innebär att belastningen frånkällorna (bruttobelastningen) först beräknades. Därefter togs hänsyn till förändringar under transporten påväg till havet och slutligen beräknades vad som nådde havet (nettobelastningen).För kväve finns en väl beprövad metodik för att beräkna bruttobelastning, retention (avskiljning påvägen) och nettobelastning till havet. För fosfor däremot har källfördelningen beräknats utifrån bruttobelastningen.Beräkningarna bygger på ett stort, Sverigetäckande underlagsmaterial: markanvändning, typhalter förolika markanvändningar, avrinningsdata och uppgifter om punktutsläpp.Markläckaget för ett avrinningsområde beräknades genom att markarealen (km2) multiplicerades meden typhalt för denna markanvändning (mg/l) och med avrinningen (l/s km2). Det totala bruttobelastningenfrån marken erhölls sedan genom summering av alla olika markanvändningars bidrag. Markanvändningensammanställdes med GIS från Lantmäteriets översiktskarta, från Jordbruksverkets blockkartor och EUstöddatabasIAKS samt från Skogsstyrelsens uppgifter över avverkad skogsareal.Typhalter för jordbrukets kväveläckage beräknades med hjälp av simuleringsverktyget SOILNDB, sombeskriver kvävets dynamik och förluster i en åkermarksprofil. Typhalter för jordbrukets fosforläckageberäknades med ett regressionssamband. Övriga typhalter baserades på mätningar i små mer eller mindrehomogena avrinningsområden. Avrinningen beräknades slutligen med hjälp av HBV-modellen, där dagliganederbörds- och temperaturmätningar utgjorde indata.Den totala bruttobelastningen beräknades genom summering av markläckage och punktutsläpp. Medhjälp av HBV-N-modellen och recipientdata simulerades de biogeokemiska förändringarna (retentionen)av kväve från källorna till havet. Nettokvävebelastningen erhölls sedan genom att subtrahera retentionenfrån bruttokvävebelastningen. För fosfor redovisas endast bruttobelastning. I belastningarna ingår ävendiffust utsläpp från de delar av de svenska vattendragens avrinningsområden, som är belägna i Finlandoch i Norge.Metodiken innebär att typhalter från ett antal markklasser representerar markläckaget i hela Sverige.Relativt små avvikelser i de antagna typhalterna kan få mycket stora konsekvenser för t.ex. källfördelningen.Jordbruksmarken är det markläckage, som har det absolut största kväveläckaget per arealenhetoch bidrar till stor mänsklig påverkan på vattenmiljön och därför har jordbruksmarken delats in i ett stortantal klasser.Från belastningsberäkningarna för kväve kan följande resultat redovisas och slutsatser dras:• Nettobelastningen av kväve via vattendragen till omgivande hav uppgick i medeltal till 123 400 ton/årför åren 1985–1999. Direkta utsläpp från reningsverk och industrier till havet beräknades till 11 600ton/år. Bidraget från diffusa källor till havet bestämdes till 110 900 ton/år, vilket motsvarar 82 % avnettobelastningen via vattendragen och direktutsläpp. Av den diffusa belastningen som nådde havetefter retention stod jordbruksläckaget för 40 % och skog inklusive skogsbruk för 36 % i snitt för hela Sverige. I tillrinningsområdet till Öresund utgjorde jordbruksläckaget 96 % av den diffusa belastningenefter retention.• Nettobelastningen av kväve orsakad av mänsklig aktivitet (antropogen belastning), som nådde havetvia svenska vattendrag, uppgick i medeltal till 67 100 ton/år, vilket motsvarar 50 % av den totala nettobelastningenvia vattendrag samt direkta utsläpp för perioden 1985–1999. Av den totala antropogenanettobelastningen till havet (inkl direktutsläpp) kom enligt beräkningarna 54 700 ton/år (70 %) frånde antropogena diffusa belastningarna, 16 800 ton/år (21 %) från reningsverk, 4 500 ton/år (6 %) frånindustri samt 2 700 ton/år (3 %) från enskilda avlopp. Av bidraget från reningsverken kom 46 % viavattendragen och 54 % direkt till havet.• Av den antropogena diffusa nettobelastningen utgjorde 38 700 ton/år jordbruksläckage (70 %), 10 500ton/år (19 %) atmosfäriskt nedfall på sjöar, 5 200 ton/år (10 %) förhöjt läckage på grund av hygge och200 ton/år (< 1 %) dagvatten från hårdgjorda ytor i tätorter.• Jordbruksmarkens beräknade medelarealförluster för kväve för tillrinningsområdena till havsbassängernalåg mellan 1 000 kg/km2 och år och knappt 4 000 kg/km2 och år, med de högsta siffrorna iÖresunds tillrinningsområden. För skogsmarken inklusive hyggen varierade arealförlusten mellan 130och 280 kg/km2 och år.• I norra Norrland uppgick andelen oorganiskt kväve till 20 % eller mindre av totalkvävehalten ivattendragen, i södra Norrland till 30–50 % och i sydligaste Sverige kring 80 %, medan resterande delvar organiskt kväve.• Markretentionen, dvs avskiljningen av kväve i marken och i grundvattnet under rotzonen, för jordbruksläckagetlåg i snitt kring 25 %.• Sjö- och vattendragsretentionen, dvs avskiljningen av kväve i sjöar och vattendrag från källan tillhavet, varierade allt mellan 0 % och 97 % för enskilda avrinningsområden. Den är främst beroendeav belastningen, väder/klimat, sjöarnas andel av totala arean och deras geografiska placering i området.Sjöretentionen är därför låg i kustnära områden utan sjöar. Denna zon har dock varierande bredd ochnår långt upp i de avrinningsområden som är sjöfattiga i sina nedströms liggande delar.• Kvävets diffusa belastning var högre i sydvästra än i sydöstra Sverige, vilket delvis kan förklaras av denhögre avrinningen och en lägre retention betingad av få sjöar i den kustnära zonen samt större andellättare jordar i sydväst.Från bruttobelastningsberäkningar för fosfor kan följande resultat redovisas och slutsatser dras:• Bruttobelastningen av fosfor via vattendragen summerat till omgivande hav uppgick till 6 200 ton/år.Direkta utsläpp från reningsverk och industrier till havet beräknades till 510 ton/år. Bidraget från dediffusa källorna bestämdes till 5 200 ton/år, vilket motsvarar 77 % av den totala bruttobelastningen.Av den totala bruttobelastningen utgjorde jordbruksläckaget 24 % och skogsmarkens läckage inklusivehyggen 37 % i medeltal för hela Sverige. Bidraget från utsläpp från enskilda avlopp utgjorde 10 %,reningsverk 7 % och industrier 6 % av totala bruttobelastningen för Sverige. Bidraget från enskildaavlopp utgjorde 50 % (260 ton/år) av punktutsläppen, motsvarande 20 % av den totala bruttobelastningentill Egentliga Östersjön.• Bruttobelastningen av fosfor orsakad av mänsklig aktivitet (antropogen belastning), summerat tillomgivande hav, uppgick i medeltal till 3 130 ton/år, vilket motsvarar 47 % av den totala bruttobelastningenvia vattendrag samt direkta utsläpp för perioden 1985–1999. Av den totala antropogenabruttobelastningen till havet (inkl direkta punktutsläpp) kom enligt beräkningarna 1 610 ton/år (51 %)från de antropogena diffusa belastningarna, 650 ton/år (21 %) från enskilda avlopp och mjölkrum, 490ton/år (16 %) från reningsverk samt 370 ton/år (12 %) från industrier.• Av den antropogena diffusa bruttobelastningen utgjorde 1 440 ton/år jordbruksläckage (89 %), 30 ton/år(2 %) förhöjt läckage på grund av hygge och 140 ton/år (9 %) dagvatten från hårdgjorda ytor i tätorter.• Jordbruksmarkens (inklusive betesmark) beräknade medelarealförluster för fosfor för tillrinningsområdenatill havsbassängerna låg mellan 36 och 58 kg/km2 och år. För skogsmarken inklusive hyggevarierade arealförlusten mellan 3 och 10 kg/km2 och år.