Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för år 2004 i uppdrag att redovisa det svenska arbetet med hållbara produktions- och konsumtionsmönster inom de områden som identifierades i genomförandeplanen från Johannesburg och föreslå behov på ytterligare insatser på området. Vid FN: s världstoppmöte i Johannesburg 2002 konstaterades att för att uppnå en global hållbar utveckling, krävs det genomgripande förändringar av hur samhällen producerar och konsumerar. Under mötet betonades att det är dags att gå från ord till handling och att det är tid att genomföra de beslut som tidigare fattats och tidsatta mål formulerades på flera områden En politisk deklaration antogs, liksom en genomförandeplan, vilken anger rekommendationer för det fortsatta arbetet, för att bl.a. förändra ohållbara konsumtions- och produktionsmönster. I och med genomförandeplanen åtog sig de industrialiserade länderna att gå i täten av detta förändringsarbete. Länder måste ta initiativ för att både nationellt och globalt genomdriva världstoppmötets målsättningar. Produktionen och konsumtionen i Sverige medför miljöbelastande konsekvenser för oss, men även för andra länder. Vi måste därför förändra vår livsstil, så att vi kan leva ett bra liv, men med hänsyn tagen till existerande ekologiska gränser. Föreliggande rapport förmedlar en översiktlig bild av det arbete som bedrivs idag i Sverige inom Hållbar Produktion och Konsumtion (HPK). Ett aktivt arbete för att främja en hållbar produktion och konsumtion pågår inom olika arenor och bland olika aktörer. Sverige har en lång tradition av att arbeta för god miljö och hållbar utveckling. Här redovisas exempel på aktiviteter och insatser som pågår, rapporten har dock inte ambitionen att vara heltäckande. Frågan om hållbar produktion och konsumtion är global, men detta uppdrag avser främst vad som sker inom landets gränser och i mindre utsträckning internationella aktiviteter och insatser. Fokus ligger framför allt på den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling. Exempel på viktiga satsningar som pågår för närvarande är den statliga utredningen vars uppgift är att ta fram en handlingsplan för hållbar konsumtion, det blivande Forum för hållbar utveckling samt inrättandet av ett centrum för miljödriven näringslivsutveckling och miljöteknik. Inom näringslivet bedrivs ett omfattande frivilligt miljöarbete med utgångspunkt i uppförandekoder, miljöledningssystem, dialogprojekt och partnerskap. Dessa initiativ är väsentliga bidrag i arbetet för en hållbar produktion och konsumtion. Det går dock inte att nöja sig med vad som hittills åstadkommits. För att vi ska nå fram krävs fler initiativ och satsningar som utvecklas och genomförs. Det gäller att fortsätta skapa förutsättningar för hållbara produktions- och konsumtionsmönster, som bland annat innebär en konkurrenskraftig utveckling, tillverkning, försäljning, konsumtion och omhändertagande av miljöanpassade produkter och tjänster. En större andel miljöanpassade produkter och tjänster behöver utvecklas, produceras och säljas. Samtidigt måste vi förändra vår konsumtion så den blir mer hållbar och på ett sådant sätt att miljöförbättringar inte äts upp av ökad konsumtion. 

Ansvaret för att produktionen och konsumtionen skall bli hållbar delas av många samhällsaktörer. Alla samhällets sektorer har ansvar för detta i sin verksamhet och har olika möjlighet att vidta åtgärder. Staten har en särskilt viktig roll att skapa ekonomiska, administrativa och infrastrukturella ramverk och förutsättningar, men har också en möjlighet att gå före som ett gott exempel både i sin roll som konsument (miljöanpassad offentlig upphandling), i sitt företagande och som aktör på den finansiella marknaden. Hållbarhetsfrågor behöver i högre utsträckning än idag integreras i alla beslut och baseras på ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter. Utan detta är det inte möjligt att åstadkomma förändrade produktions- och konsumtionsmönster och de genomgripande förändringar i samhället som krävs. För att möjliggöra en konsekvent politik krävs det en tydlig målsättning och ambition för hållbar utveckling och hållbar produktion och konsumtion. Det finns behov av förbättrad samordning av arbetet för hållbar utveckling på olika nivåer i samhället och att olika aktörer ges möjlighet att vara delaktiga i arbetet för hållbar utveckling. Detta gäller även enskilda medborgare. Kunskap är viktig både när det gäller övergripande frågor om produktion och konsumtion och för att producenter och konsumenter ska ha möjlighet att fatta beslut som beaktar hållbar utveckling. Det behövs utbildning på olika nivåer och information om konsekvensen för samhället och miljön av att välja olika produkter och tjänster. Det måste löna sig att producera och konsumera miljöanpassade/ ”hållbara” produkter. Ekonomiska styrmedel är sannolikt en av de viktigaste drivkrafterna för att åstadkomma en utveckling i önskvärd riktning, för både individer och företag, konsumenter och producenter. Samhällets kostnader för miljön avspeglas oftast inte i marknadspriset på varor och tjänster. Det medför att det är kortsiktigt lönsamt för aktörer i samhället att producera och konsumera varor och tjänster som i alltför hög utsträckning inte kan sägas vara miljöanpassade produkter. En internalisering av samhällets kostnader för negativ miljöpåverkan behöver ske i högre grad än vad som görs i dag. Det måste löna sig att satsa på innovationer och miljöanpassade varor och tjänster likaväl som att det ska vara fördelaktigt att konsumera dessa. Många problem i samhället är identifierade och det finns flera strategier och handlingsprogram med förslag till åtgärder för att förbättra situationen som genomförs eller kan genomföras. Det är också viktigt att följa upp och utvärdera resultat från genomförda insatser och kommunicera dessa till berörda aktörer för att visa att enskilda beslut och handlingar får konsekvenser. Vi har under kartläggningens gång konstaterat att fokus nu behöver ställas in på ökat genomförande. Mycket görs, men det krävs fortfarande genomgripande förändringar för att nå en hållbar produktion och konsumtion. Många åtgärdsförslag har framkommit under utredningen, varav flertalet är framförda i andra sammanhang eller utgör en vidareutveckling av tidigare förslag. Dessa förslag är inte heltäckande för området. En sammanställning av de förslag som läggs i denna utredning finns i bilaga 1 och är indelade efter Staten som föredöme, Styrmedel och verktyg, Indikatorer eller andra uppföljningsmått, Grundläggande förutsättningar samt Pågående eller planerade insatser. Förslagen bör ses som nästa steg i utvecklingen. Processen måste drivas vidare såväl nationellt som internationellt. FN håller samman uppföljningen av åtagandena som gjordes i Johannesburg. Ett program har upprättats, där man identifierat olika teman som belyses särskilt under 2-årsperioder. Vi föreslår att den fortsatta behandlingen och utveckling av förslagen som identifierats i denna genomgång tas om hand inom ramen för det fortsatta programmet. Flera frågor hanteras även i andra miljöpolitiska processer och vi ser att många av förslagen kan tas om hand även i dessa. Naturvårdsverket föreslår att insatser görs inom följande områden snarast. 

•  Statens bör i sin roll som konsument, producent och finansiell aktör utgöra ett föredöme i att utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Direktiv för statlig verksamhet bör innehålla riktlinjer för detta och en avrapportering av gjorda framsteg och resultat bör redovisas regelbundet. 
• Juridiska, ekonomiska och informativa styrmedel och verktyg bör utvecklas som syftar till att förändra produktions- och konsumtionsmönster. En analys bör genomföras av möjligheten att göra styrmedlen mer effektiva genom att de koordineras så att de kompletterar varandra och att motverkande effekter undviks.
• Indikatorer eller andra uppföljningsmått för arbetet mot en hållbar produktion och konsumtion bör tas fram och redovisas för att underlätta uppföljning och ge underlag för utvecklingen av det fortsatta arbetet.