Bruka och bevara. MAB-konceptet i ett nötskal. Ett nytt och förhoppningsvis kraftfullt framtida instrument i den svenska naturvården. Om detta rådde stor samstämmighet när Svenska MAB-kommittén och Naturvårdsverket bjöd in till seminarium om biosfärområden den 11 oktober 2004. ”Vi måste bli bättre på att kombinera bevarande med hållbar regional utveckling och tillväxt”, konstaterade flera. Andra, som till exempel Maria Thorell och Olof Olsson, medlemmar i svenska MABkommittén, karaktäriserade biosfärområden som levande laboratorier. De argumenterade att dessa områden är väl lämpade för att testa ny kunskap och praktik för att utveckla principer för att hållbart hantera relationen mellan människan och naturen och dilemmat/möjligheten med att bruka och att bevara.På sina håll har man också hunnit prova MAB-konceptet i praktiken. Seminariets internationella gäst, Brian Craig, från Environment Canada Director of Canadian Biosphere Reserve Association and Long Point Biosphere Reserve berättade om stora möjligheter. Bland annat hävdade han att underifrån-perspektivet idag faktiskt genomsyrar många kanadensiska biosfärområden. Han påpekade också att Kanadas biosfärområden idag fungerar som kommunikativa mötesplatser kring vilka användare, forskare och myndigheter kan träffas och på ett mer direkt sätt diskutera naturvård, nyttjande och praktisk förvaltning med varandra. I Kristianstad Vattenrike, som kommer att ansöka om att bli ett biosfärområde 2005, ser man naturligtvis också stora möjligheter. Sven-Erik Magnusson från Kristianstad Vattenrike menade till exempel att trots att ekoturismen inte kommer att ge något större klirr i Kristianstads kommunala kassakista, kommer ändå det breda arbetssättet i ett biosfärområde att ge en stor trovärdighet åt mycket annat samhällsbyggande. Naturligtvis behandlades också svårigheter, eller kanske mer korrekt – utmaningar. Att få samhällsvetenskap och naturvetenskap att fungera ihop och förstärka varandra var en utmaning som påtalades av flera talare. Att bevarande- och utvecklingsfrågorna ofta ligger på olika personer och olika organisatoriska enheter dryftades som ytterligare en utmaning. Maria Daléus från Naturvårdsverket konstaterade att vi nog behöver ha kvar utvecklarna och bevararna men kanske också ha en del personer som förstår och arbetar med både utveckling och bevarande. MAB som begrepp och program föddes på 1960-talet. Idag finns cirka 440 biosfärområden i världen. ”Man kan fundera över hur det kommer sig att arbetet med biosfärområden är så betydelsefullt”, sa Björn Risinger från Naturvårdsverket. Och han svarade själv: ”Jo, det hänger samman med att de processer och de idéer som bär upp hela biosfärsområdestanken också är sådant som har stark betydelse både i regeringens naturvårdsskrivelse och i den förändring av naturvårdsarbetet som vi ser.” MAB - ett koncept i tiden.