De svenska generella miljöriskbaserade riktvärdena för förorenade områden har kritiserats dels på grund av metodiken som använts för att erhålla värdena och dels på grund av det otillräckliga dataunderlaget för många ämnen. I Sverige har bedömning av miljörisker av förorenade områden gjorts huvudsakligen genom att jämföra uppmätta föroreningshalter med ekotoxikologiska riktvärden som är framtagna för att representera en viss grad av skydd för miljön. Det är dock viktigt att poängtera att inga miljöriskbaserade riktvärden som är specifikt anpassade till svenska förhållanden har tagits fram för förorenade områden. I stället har riktvärden som är framtagna utomlands av olika organisationer tillämpats. För de flesta föroreningar, är information om ekotoxikologiska effekter begränsad till resultaten av ekotoxikologiska tester på ett mycket begränsat antal arter. Det är därför inte möjligt att direkt ta fram ekotoxikologiska riktvärden utifrån de arter som faktiskt förekommer i svenska miljöer. I stället antas att information om ekotoxikologiska effekter på ett fåtal arter kan extrapoleras till riktvärden som skyddar alla (eller i alla fall de flesta) arter. Generella riktvärden i Sverige togs fram utifrån tillgänglig information i litteraturen om ekotoxikologiska effekter av olika föroreningar. De nuvarande riktvärdena för mark baseras på Nederländska sammanställningar och riktvärdena för ytvatten baseras på en Kanadensisk sammanställning. Sammanställningarna från RIVM (Nederländerna) och CCME (Kanada) har uppdaterats sedan de svenska riktvärden fastställdes och utgör de mest kompletta datasammanställningarna som finns idag.Syftet med detta projekt har varit att undersöka möjligheterna att förbättra de metoder som tillämpas för bedömning av risker för miljön från föroreningar i mark, samt att peka på vilka insatser som behövs för att förbättra data- och beslutsunderlaget. Undersökningen består av en kunskapssammanställning som beaktar följande tre frågor:x Är metoderna som används idag lämpliga för bedömning av riskerna för miljön från föroreningar i mark? x Är dataunderlaget tillförlitligt och relevant för svenska förhållanden? x Hur kan ekotoxikologiska undersökningar tillämpas vid platsspecifika riskbedömningar? Dessa kunskapssammanställningar har använts för att prioritera framtida arbetsinsatser. Befintliga dataunderlag och metoder som kan tillämpas i riskbedömningar har identifieras och stora osäkerheter och kunskapsluckor har påpekats. Möjliga lösningar vad gäller vidareutveckling av metoder/dataunderlag har identifierats. Den huvudsakliga slutsatsen från en utvärdering av kunskapssammanställningarna är ett förslag på ett ramverk för bedömning av miljörisker på förorenade områden. Detta förslag baseras på en kritisk genomgång av de huvudsakliga angreppssätten för ekologisk riskbedömning. Vårt förslag består av en sekventiell riskbedömningsmetodik innehållande 3 nivåer. Denna stegvisa ansats förbättrar möjligheten att fokusera riskbedömningsinsatserna dit de verkligen behövs. 

Nivå 1 (gallringsbedömning) innebär i dess enklaste form en jämförelse mellan ekotoxikologiska riktvärden och uppmätta koncentrationer av kemikalier. Om riktvärden samt den kemiska karaktäriseringen bedöms som tillförlitliga bör inga ytterligare undersökningar krävas utöver denna nivå. Om osäkerhet råder rörande den kemiska karaktäriseringen eller de tillgängliga riktvärdena bör ett baspaket av enkla och snabba toxicitetstester utföras. Nivå 2 (detaljerad bedömning) innebär i dess enklaste form en komplettering av data rörande organismers exponering (fler kemiska analyser, samt utvärdering av bioackumulation och biotillgänglighet) för en mer realistisk exponeringsbedömning. Denna mer realistiska exponering jämförs sedan med de ekotoxikologiska riktvärdena. Även på denna nivå behöver osäkerheterna och tillförlitligheten av exponeringsbedömningen samt de ekotoxikologiska riktvärdena utvärderas. Nivå 3 (platsspecifik bedömning) innebär en fullständig undersökning av ekologiska effekter och risker av det aktuella området. På denna nivå finns det behov av att utföra toxicitetstester med arter och miljöförhållanden som är relevanta för det undersökta området samt att utföra fältundersökningar (t.ex. artsammansättning, biomarkörer). I den platsspecifika riskbedömningen rekommenderar vi att risker och osäkerheter karaktäriseras med de bästa tillgängliga metoderna (t.ex. bör s.k. sannolikhetsbaserade metoder föredras på denna nivå). Ett antal verktyg/metoder behövs för att kunna tillämpa den föreslagna metodiken. Därför föreslås ett antal insatser för att förbättra tillgängliga metoder, verktyg och dataunderlag, samt för att utveckla nya metoder. Eftersom riktvärden (generella och platsspecifika) är en viktig del av metodiken, har ett antal arbetsinsatser föreslagits som syftar till att minska och kvantifiera osäkerheterna och underlätta riskvärderingen när riktvärden används. Arbetsinsatserna inkluderar en definition av krav på dataunderlaget för framtagning av riktvärden med olika metoder, komplettering av dataunderlaget samt kvantifiering av osäkerheterna för varje ämne.Ett paket av ekotoxikologiska och andra biologiska undersökningar för förorenade mark, också indelat i tre nivåer, har föreslagits som en integrerad del av metodiken. Nivå 1 består av tester för viktiga markfunktioner, toxicitetstester med växter och reproduktionstester med maskar och andra evertebrater. Nivå 2 består av tester som ger mer information om exponering av organismer på ett förorenat område, inklusive upptagstester och biotillgänglighetstester. Nivå 3 utgörs av flerartstester (mikrokosmer och/eller mesokosmer) och biologiska undersökningar i fält. Vidare kan tester behövas för att undersöka om substanser med t.ex. mutagen eller hormonell påverkan förekommer. Både förbättring av metoder för framtagning av riktvärden och utveckling av ett testpaket för ekotoxikologisk/biologiska undersökningar i mark bör grundas på kunskaper om markekologin i olika svenska miljöer. Dessa kunskaper behövs främst för att identifiera organismer och funktioner som skall beaktas i en miljöriskbedömning, t.ex. som är viktiga m.a.p. ekologiska processer, som är känsliga för föroreningar, som exponeras via olika exponeringsvägar. Det finns ett behov av standardiserade ekotoxikolgiska tester både för att kunna göra undersökningar på förorenade områden och för att kunna ta fram komplettepgifter om föroreningars ekotoxikologiska effekter. Kraven på standardiserade tester har tagits fram, och ett antal arbetsinsatser föreslås, t.ex. standardisering av befintliga icke-standardiserade tester, tillämpning av tester som idag används inom andra områden, t.ex. miljöövervakning, sedimenttester, tillämpning av befintliga tester på olika arter, samt utveckling av nya tester.