I rapporten beskrivs nuvarande kunskapsläge när det gäller metallers uppträdande i mark. Riskbedömningar för metaller i förorenad mark diskuteras. De flesta metaller binds i viss utsträckning i marken, oftast genom olika ytreaktioner med markens organiska material eller med järn- och aluminiumoxider, och ibland även genom utfällningsreaktioner. I vilken omfattning detta sker beror av faktorer som t.ex. pH, redoxförhållanden, löst organiskt material (DOC) i markvattnet, samt förekomst av konkurrerande joner. Det är också viktigt att beakta vilka former metallerna förekommer som i markvattnet. Komplexbildning med t.ex. DOC minskar i regel toxiciteten. För att bättre ta hänsyn till markkemiska förhållanden i riskbedömningen bör geokemiska modeller komma till ökad användning. Metaller lösta i vattnet följer med när vattnet strömmar och kan transporteras till grund- och ytvatten eller tas upp av växter. Hur snabbt detta går beror, förutom kemiska och biologiska processer, även på en rad olika jordegenskaper. Till exempel innehåller vissa jordar s.k. makroporer vilka ger upphov till preferentiellt flöde. Detta innebär att en del av metallerna snabbare kan transporteras genom marken, förbi jordpartiklar där metallerna annars skulle bindas. De olika modeller som används för att beskriva påverkan av markförorening på grundvatten kan delas in i två grupper: stationära modeller antar att källtermen är konstant och tar enbart hänsyn till den utspädning som sker i grundvattnet. Exempel på sådana modeller är den svenska riktvärdesmodellen, JAGG och RBCA. I de två senare modellerna finns möjlighet att ta hänsyn till nedbrytning av organiska ämnen. Tidsberoende modeller antar en avklingande källterm och en tidsberoende transport i grundvattnet, exempelvis RISC och TAC-modellen. För beräkning av transport i grundvattnet tas hänsyn till flödes- och fastläggningsmekanismer som advektion, dispersion och linjär sorption. Med hjälp av laktester kan man uppskatta den andel av metallföroreningen som är löslig i vatten. Denna information kan sedan användas för att beräkna adsorptionsparametrar (Kd-värden, m.m.) för spridningsmodeller. Laktester kan ibland ge missvisande resultat eftersom de orsakar utspädning av provet, bl.a. blir DOCkoncentrationerna alltför låga. Dessutom bör de inte användas för sulfidjordar. Geokemiska modeller kan användas för att förbättra tolkningen av laktester för att få till stånd realistiska uppskattningar av Kd-värden. Det finns ett antal spridningsmodeller som kan användas för att bedöma risken för spridning till grundvatten och ytvatten. De är kraftfulla verktyg som dock ännu inte använts i någon större utsträckning i Sverige. Detta beror på flera orsaker, bl.a. de hydrogeologiska förhållandena i Sverige, behovet av anpassningen av de modeller som är allmänt tillgängliga, svårigheter att ta fram bra dataunderlag samt en svag tradition i att använda modeller och förstå modellresultat. Ett par angelägna forsknings- och utvecklingsinsatser är att ta fram bättre uppskattningar av metalladsorption i svensk mark, och att anpassa existerande spridningsmodeller för användning i riskbedömningar.