Den integrerade produktpolitiken är inriktad på produkters livscykel och på ett nära samarbete med berörda parter för att finna ekologiskt värdefulla lösningar för miljön på näringslivets utveckling. För att kunna implementera den politiken behöver man använda kombinera olika styrmedel riktade till relevanta aktörer genom hela produktkedjan och tillämpningen av styrmedel måste stämmas av så att maximal nytta uppstår. Detta skiljer sig radikalt från den tidigare processinriktade miljöpolitiken. Man kan emellertid inte börja om helt från början när det gäller att utforma en sådan produktpolitik. Styrmedel har använts i produktkedjan under de senaste 30 åren och erfarenheter från åtgärder är viktiga för att hitta vägar till en framgångsrik integrerad produktpolitik. Vi har analyserat hur aktörer i olika delar av batterikedjan har agerat och reagerat på de olika styrmedel som använts i Sverige för att begränsa miljöriskerna med kvicksilver- och kadmiumhaltiga konsumentbatterier under de senaste 20 åren. En rad olika styrmedel har använts som förbud, avgifter, information och frivilliga åtaganden. Aktörernas erfarenheter har dokumenterats med hjälp intervjuer och skriftliga dokument. Förbud eller hot om förbud har haft en starkt styrande effekt på produktutvecklingen, framför allt när det gäller framtagandet av kvicksilverfria stavbatterier. För kadmiumhaltiga batterier har batteriavgifterna varit av stor betydelse. Ett problem är att resurserna för tillsyn av avgiftsinbetalningen inte varit tillräckliga och att lagstiftningen saknar fungerande tillsynsbestämmelser. Det har skapat frustration och snedvriden konkurrens och samtidigt fördröjt substitutionen av kadmiumhaltiga batterier. Återkommande informationskampanjer riktade till konsumenter har lett till en hög medvetenhet om att batterier skall samlas in. Men trots informationsinsatser verkar inte insamlingsgraden vara högre än hälften. Inför framtiden vill branschens aktörer ha en bättre dialog med myndigheterna. Branschen betonar att kadmiumhaltiga batterier inte kommer att försvinna under överskådlig tid utan kraftfulla styrmedel. Ett entydigt agerande från myndigheterna bedömer man som fruktbart även om det kan leda till oenighet. Batterier som exempel på hur styrmedel över en produktkedja kan fungera är lärorikt. Informationens begränsade effekter blir belysta, liksom risker och erfarenheter från kampanjer där ökad medvetenhet inte tillvaratas och följs upp. Lagstiftningens begränsningar blir uppenbara när lagen inte utformas på ett rättssäkert sätt. Vikten av att föra en dialog mellan myndigheter och näringsliv betonas, samtidigt som slutsatserna visar på den avgörande betydelse förbud och avgifter har haft för att förändra batteriproduktionen för att skona miljön.