Utsläppen av växthusgaser från det svenska jordbruket uppgick under 2003 till 8,7 Mton, uttryckt som koldioxidekvivalenter, enligt 2005 års rapportering till Klimatkonventionen. Det är en minskning med 9 % sedan 1990. År 2003 var de totala utsläppen i Sverige 72,2 Mton. I denna rapport redovisas en prognos över hur utsläppen kommer att utvecklas fram till 2010. Prognosen avser utsläpp av metan och lustgas (dikväveoxid) från jordbruk, d.v.s. från djur, gödsel och mark. Upptag och avgång av koldioxid från jordbruksmark inkluderas inte, och inte heller utsläpp från jordbrukets energianvändning i form av el och diesel. De samlade utsläppen av metan och lustgas från jordbruket redovisas i tabellen nedan. För perioden 1990 - 2010 beräknas utsläppen minska med ca 10 % för metan och 18 % för lustgas. Omräknat till koldioxidekvivalenter blir minskningen drygt 15 % från 1990 till 2010. Lustgas står för en större procentuell minskning än metan men också för en större andel av utsläppen, uttryckt som koldioxidekvivalenter. 

De direkta utsläppen från djurens matsmältning står för den största minskningen när det gäller metan. Till stor del beror detta på en att den hittillsvarande trenden med minskat antalet mjölkkor förväntas fortsätta fram till 2010, och kanske förstärks den ytterligare. Även övriga nötkreatur antas minska något, medan de övriga djurslagen förblir relativt oförändrade till antal. Utsläppen av metan från stallgödselhantering ökar däremot en aning, beroende på större andel flytgödselhantering, vilket samtidigt minskar utsläppen av lustgas. Förluster av lustgas från mark minskar också, vilket till stor del beror på mindre användning av stallgödsel och mineralgödsel. Utvecklingen fram till 2010 styrs främst av jordbrukspolitiken och hur jordbruket kommer att utvecklas i stort; inte av specifika åtgärder mot växthusgasutsläppen. Prognosen är dock osäker, främst på grund av att de svårbedömda konsekvenserna av den jordbruksreform - MTR - som beslutades inom EU under 2003, och som införs i Sverige under 2005. På längre sikt förväntas produktionen av spannmål, mjölk och nötkött minska, vilket borde bidra till en allt snabbare reduktion av utsläppen. De slutsatser man kan dra från tidigare reformer är att anpassningstiderna inom jordbruket är utdragna, eftersom livslängden för flertalet investeringar inom jordbruket är långa, ofta 10-20 år. Den förväntade negativa effekten av det nya gårdsstödet och sänkta administrativa priser på jordbruksprodukter kan dessutom i viss mån motverkas av dynamiska effekter, bl.a. av prisbildningen inom EU.