Detta åtgärdsprogram omfattar sju skalbaggsarter knutna till dynga i öppnabetesmarker: månhornsbagge (Copris lunaris), oxhorndyvel (Onthophagusillyricus), köldyngbagge (Aphodius arenarius), fyrfläckig dyngbagge (Aphodius quadriguttatus), streckdyngbagge (Aphodius merdarius), ribbdyngbagge(Heptaulacus sus) och humlekortvinge (Emus hirtus). De sex första arternalever både som larver och som fullbildade av dyngan i sig, medan humlekortvingen är ett rovdjur som lever av andra insekter på och i dyngan.Många dynglevande insekter har minskat dramatiskt under 1900-talet, ochsärskilt under efterkrigstiden. Anledningen är främst en minskning av arealennaturbetesmark och en fragmentering av de magra utmarksbetena genom attbetet koncentrerats till mer högavkastande marker. Krav på snabb tillväxt hosbetesdjuren har också medfört att betestrycket generellt är lägre och betesperioden kortare, vilket lett till en försämrad habitatkvalitet och en minskad tillgångpå substrat under kritiska skeden i flera arters livscykel. Åtgärdsprogrammetsarter är alla med undantag för streckdyngbaggen (Aphodius merdarius) knutnatill torra, gärna sandiga betesmarker och har därför drabbats hårt av jordbrukets effektivisering. Streckdyngbaggen har ett något bredare habitatval men ärknuten till hästspillning, och har drabbats hårt av det minskande antalet hästari jordbruket. Sannolikt gäller detta också för ribbdyngbagge (Heptaulacus sus).Målsättningen är att åtgärdsprogrammets arter på lång sikt ska kunnaupprätthålla livskraftiga populationer inom de utbredningsområden de hadekring 1900-talets mitt. För några av arterna befinner vi oss idag långt ifrån ettsådant mål.I åtgärdsprogrammet föreslås flera åtgärder som syftar till att tryggaarternas fortlevnad i landet, och tillåta dem att återta åtminstone delar av sinförlorade utbredning. Viktiga delar av åtgärdsprogrammet omfattar såvälsäkerställande av och biotopförbättrande åtgärder på befintliga lokaler somrestaurering av utgångna lokaler. För att säkerställa tillgången på substrat förarter med höga krav och liten spridningsradie måste det inom några få km2finnas kontinuerlig tillgång på välhävdade torrmarker under hela betessäsongen. Vid prioriterandet av åtgärder behövs därför ett landskapsperspektiv, där en beteshage betraktas som en del i ett större sammanhang som ävenomfattar andra intilliggande marker. Det är viktigt att det finns ett strategiskttänkande, så att aktuella lokaler knyts ihop via spridningskorridorer och attexpansion möjliggörs till perifera och isolerade lokaler.De behandlade arterna kan sägas utgöra toppen av en värdepyramid – deär de mest strikta habitatspecialisterna, och saknas på alla utom de mestgynnsamma lokalerna. Åtgärderna i programmet gynnar därför också ettstort antal andra dynglevande insekter.Åtgärdsprogrammets giltighetstid är 2007-2011 och de beräknade kostnaderna uppgår till sammanlagt 4 240 000 kronor under programperioden. Idetta belopp ingår inte kostnader som finansieras via länsstyrelsernas skötselanslag eller av forskningsmedel.