Föreliggande rapport utgör en första utvärdering av hur företagen i den handlande sektorn hanterar och uppfattar EU:s system med utsläppsrättshandel. Studien baseras på en totalundersökning av samtliga företag med anläggningar registrerade i det svenska registret för handel med utsläppsrätter. Studiens viktigaste resultat sammanfattas nedan på två sätt, först i tio generella punkter, därefter utifrån företagsstorlek och sektorstillhörighet ¹. Diskussionen i det avslutande kapitlet (kapitel 5) utgör en tolkning av de resultat som framkommit i studien. 

Tio viktiga resultat

1) Systemet för handel med utsläppsrätter har redan lett till en minskning av företagens koldioxidutsläpp och kommer att medföra ytterligare minskningar framöver. Framförallt är det företag i energisektorn (traditionella energibolag och bolag med förbränningsanläggningar) som minskningar genomförts. Granskas resultatet ur ett storleksperspektiv så ser man att det främst är de stora företagen som redan har investerat i utsläppsreducerande åtgärder, medan de mellanstora och små företagen oftare befinner sig i planeringsfasen. 

2) En majoritet av stora och internationellt verksamma bolag i den handlande sektorn har tillgång till ett miljöledningssystem i sin verksamhet. Trots det är konkreta mål för en minskning av koldioxidutsläppen mindre vanligt förekommande bland dessa bolag. 

3) Närmare fyra av tio bolag i undersökningen bedömer att de har blivit tilldelade tillräckligt med utsläppsrätter och därmed inte behöver genomföra några åtgärder under första handelsperioden. Osäkerheten är dock utbredd, bl.a. anger mer än hälften av energisektorns företag att de inte vet huruvida de kommer att ha ett underskott av utsläppsrätter eller ej under första handelsperioden. 

4) Den allra vanligaste strategin för att hantera ett underskott av utsläppsrätter är genom en intern minskning av koldioxidutsläppen. Mer än hälften av företagen i energisektorn använder denna strategi. Endast en tredjedel av företagen avser att täcka sina underskott genom att handla på den europeiska koldioxidmarknaden. Stora samt internationellt verksamma företag använder sig ofta av en kombination av flera olika tillvägagångssätt. 

5) Ansvaret för företagets administration av systemet med utsläppsrätter placeras i ungefär lika stor utsträckning hos företagsledningen, produktionen som hos miljöavdelningen. Företagen i industrisektorn (bestående av företag med verksamhet inom: raffinaderi, järn och stål, mineralindustri samt massa och papper) placerar oftare ansvaret hos en miljöavdelning, medan det bland energisektorns företag mestadels ingår i produktionens uppgifter. Utsläppsintensiva företag samt mindre företag har oftare förlagt ansvaret till företagsledningen. Överlag finns det många olika lösningar hur ansvaret fördelas och arbetet med utsläppsrätterna organiseras på företagen. 

6) Interna utsläppsminskningar åstadkoms huvudsakligen genom utveckling och införande av nya produktionsprocesser, vilket även omfattar byte av bränsle eller råvaror. Mer än hälften av företagen uppskattar dessutom att de, med hjälp av nya produktionsprocesser, skall kunna minska koldioxidutsläppen. 

7) I regel svarar företagsledningen för beslut avseende transaktioner på koldioxidmarknaden. Knappt hälften av företagen har en strategi för hur man avser bedriva sin handel. Bland de företag som anger en handelsstrategi är det vanligast att behovet av utsläppsrätter täcks löpande enligt en utsläppsprognos. Vid enkättidpunkten (april/maj 2006) hade enbart hälften av företagen aktivt handlat med utsläppsrätter. Att det är dubbelt så stor andel som har sålt utsläppsrätter än som har köpt, torde förklaras av att det är få företag som förväntar sig ett underskott på utsläppsrätter under den första handelsperioden. 

8) Systemet för handel med utsläppsrätter har för det mesta inte haft någon effekt på beslut angående bolagens produktionsvolymer. Däremot anger främst industriföretagen att deras investeringsbeslut påverkas väsentligt av det långsiktiga priset på utsläppsrätterna. 

9) Mer än hälften av företagen anser att de politiska insatserna mot den globala klimatförändringen innebär både risker och möjligheter. Förväntningen är att systemet leder till minskade koldioxidutsläpp och större satsningar på forskning och utveckling av koldioxidsnål teknik. De flesta av respondenterna tror inte att systemet för handel med utsläppsrätter kommer att tvinga bort företag från Sverige. 

10) Kännedomen om de projektbaserade mekanismerna Joint Implementation (JI) och Clean Development Mechanism (CDM) är förvånande låg, även bland stora företag. Några enstaka pionjärer har hittills deltagit, och endast ett fåtal ytterligare företag har visat intresse för JI och CDM. Idén om en global minskning av utsläppen med hjälp av de projektbaserade mekanismerna har således ännu inte fått något större genomslag. 

Sammanfattning av företagens klimatarbete  ur ett storleks- och sektorsperspektiv Ett systematiskt arbete med miljöfrågor, främst i form av ett miljöledningssystem, är mest förekommande bland stora företag. Även detaljerade miljömål och konkreta mål för utsläppsreduktion av CO2 är betydligt vanligare hos stora företag än hos små och mellanstora. Trots det har mer än hälften av de mindre företagen detaljerade miljömål. Överlag är det dubbelt så vanligt att företag har detaljerade miljömål än konkreta minskningsmål för CO2. Avslutningsvis kan sägas att något fler industriföretag än företag i energisektorn har infört ett miljöledningssystem samt har satt upp konkreta mål för minskning av CO2-utsläpp. 

Sammanfattning av klimatarbetets organisering ur ett storleks- och sektorsperspektiv Undersökningen visar att det finns många tänkbara lösningar på hur klimatarbetet organiseras inom företagen. Den för det enskilda företaget optimala lösningen beror givetvis på olika faktorer såsom verksamhetsinriktning, storlek, organisationsstruktur mm. Utifrån en storleksindelning finns det tydliga skillnader vem som ansvarar för systemet med utsläppsrätterna. Stora företag ger oftast ansvaret till miljöavdelningen. Hos mellanstora företag är det vanligast att produktionen ansvarar, medan det oftast är företagsledningen som har ansvaret hos små företag. Industrisektorns företag ger främst miljöavdelningen ansvaret, vilket skiljer sig från företagen i energisektorn som oftast förlägger det till produktionsavdelningen. Initiativ till investeringar i utsläppsreducerande åtgärder utgår främst ifrån företagsledningen hos små och mellanstora företag. Bland stora företag är det i stället produktionen som tar flest initiativ. Beslut kring själva handeln med utsläppsrätter fattas främst av företagsledningen. Särskilt tydligt framstår det bland industrisektorns företag. Oavsett storlek och sektor är ansvaret för de finansiella besluten kring utsläppsrätter i större omfattning koncentrerat hos företagsledningen än vad det operativa ansvaret är. Vad gäller strategier för att hantera eventuella underskott har betydligt fler energiföretag än industriföretag (52 respektive 27 procent) angett att de kommer att hantera underskott genom en intern minskning av CO2-utsläpp. Sett ur ett storleksperspektiv avser mindre företag i större utsträckning hantera brister genom att minska utsläpp. Det kan utläsas att det finns störst utrymme att använda denna strategi bland energiföretagen. Av de stora företagen anger en tredjedel att eventuella underskott kommer att täckas genom en intern omfördelning av utsläppsrätter mellan anläggningar. Betydligt fler av företagen i industrisektorn än i energisektorn tänker använda sig av denna möjlighet. Endast tre av tio företag tänker anskaffa utsläppsrätter på den europeiska CO2-marknaden för att täcka ett eventuellt underskott. Medelstora och små företag har angivit detta svar i något större utsträckning än stora företag. Deltagandet i själva handeln med utsläppsrätter har varit lågt. På grund av den snävare tilldelningen till energisektorn är det föga förvånande att andelen företag i industrisektorn som sålt utsläppsrätter är större än andelen i energisektorn. Generellt är stora och mellanstora företag något mer aktiva på CO2-marknaden än små företag. 

Systemets effekter på företagens verksamhet utifrån ett storleks- och sektorsperspektivNästan hälften av de stora företagen, har som en konsekvens av systemets införande, redan genomfört åtgärder för utsläppsminskningar i de utsläppspliktiga anläggningarna. Motsvarande siffra för medelstora och små företag ligger kring 25 procent. Däremot planerar nästan hälften av de medelstora och små företagen att genomföra utsläppsminskande åtgärder. Drygt 30 procent av företagen anger att de inte planerar några utsläppsreducerande åtgärder. Betydligt fler företag i energisektorn än i industrisektorn har redan genomfört utsläppsminskningar. Oavsett företagsstorlek är utveckling och införandet av nya produktionsprocesser, inklusive byte av bränsle/råvaror det vanligaste tänkta tillvägagångssättet för att huvudsakligen reducera företagens CO2-utsläpp. Cirka hälften av respondenterna angav detta alternativ. En något större andel företag i energisektorn än i industrisektorn har angivit detta svar (61 respektive 45 procent). En något större andel av industrisektorns företag än energisektorns avser minska sina CO2-utsläpp genom en effektivisering av befintliga produktionsprocesser (23 respektive 16 procent). Över 90 procent av företagen svarade ”nej” på frågan om systemet med utsläppsrätter leder till att företaget undvikit att genomföra eller skjutit upp kapacitetshöjande investeringar i Sverige. Av de företag som svarade ”ja” är sju stycken från industrisektorn och endast två är från energisektorn. Det kan även konstateras att beslut angående produktionsvolymer har påverkats mycket lite av systemet för handel med utsläppsrätter. Angående investeringar anger hela 43 procent av industrisektorföretagen och 19 procent av energisektorföretagen att det långsiktiga priset på utsläppsrätter är mycket viktigt för deras beslut kring investeringar i Sverige. Det nämns även att investeringsplanerna i hög grad styrs av hur elpriset påverkas av den långsiktiga utvecklingen av priset på utsläppsrätter. Ungefär var femte respondent i industri- som i energisektorn väntar sig en brist på marknaden för utsläppsrätter vid utgången av nuvarande handelsperiod. Hela 45 procent av industrisektorns företag förutser dock inte någon brist medan motsvarade andel för energisektorn är 25 procent. Osäkerheten i frågan är dock betydande, 35 procent i industrisektorn och 50 procent i energisektorn saknar en uppfattning om troligt utfall.