I denna studie har arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder övergripande kartlagts. Studiens tentativa slutsatser visar på att allt svenskt standardiseringsarbete idag sker inom ramen för ett tämligen väl sammanvävt europeiskt och internationellt standardiseringssystem. Det europeiska och internationella standardiseringsarbetet, som domineras av storföretag, baseras på intressentstyrda konsensusförhandlingar. Det medför att de minst miljöprogressiva intressenter kan fördröja arbetet med att främja miljöhänsyn i produktstandarder. När det annars gäller möjligheterna att främja miljöhänsyn i produktstandarder så är det europeiska och internationella standardiseringssystemet idag som helhet tämligen väl rustat med olika former av miljöfrämjande normativa, strategiska och operativa strukturer. Dessa strukturer har gradvis vuxit fram under de senaste 10–15 åren. De normativa riktlinjer som finns om beaktande av miljöaspekter i standardiseringsarbetet är frivilliga att följa. Problemet är att dessa miljöfrämjande strukturer inte fullt ut är integrerade och inte brukas systematiskt i standardiseringsarbetet. Som ett resultat av detta är inte heller flertalet av dagens produktstandarder vare sig miljöanpassade eller miljöbedömda. Arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder handlar idag emellertid i allt större utsträckning om att fullt ut söka integrera och systematiskt använda de redan etablerade miljöfrämjande strukturerna. I vilken utsträckning nämnda arbete kommer att krönas med framgång är omöjligt att besvara, men det får nog inte anses orimligt att anta arbetet i bästa fall kommer att ta lika lång tid som det tog att etablera de miljöfrämjande strukturerna, dvs. en 10–15 år.