I denna skrift presenteras bakgrund och förslag till åtgärder som syftar till attstärka populationerna av korthalsad majbagge (Meloe brevicollis) i Sverige.Åtgärdsprogrammet är inte bindande utan skall användas som en hjälp ochvägledning under restaurationsarbetet. Korthalsad majbagge är en i hela Nord- och Centraleuropa minskandeskalbaggsart med nutida huvudutbredning i södra och sydöstra Europa. Denvar förr ej ovanlig i Syd- och Mellansverige, främst på naturbetesmarker, menhar under 1900-talet gått tillbaka drastiskt och finns i landet nu endast kvar inågra små populationer i Mittlandet på Öland. Många populationer verkarha dött ut ungefär samtidigt kring 1950. Ett totalt försvinnande är sannoliktnära förestående om inte åtgärder omgående insätts.Vuxna individer av majbaggar saknar flygvingar och är därför hänvisadetill ett liv på marken. De betar gräs och örter på solöppna, varma torrbackardär även äggen läggs. Dessa uppgår till flera tusen och grävs ner i marken.Livscykeln är ettårig och komplicerad (hypermetamorfos). Larven (triungulinerna) lever som boparasit hos vissa solitära biarter och följer med bin hemtill boet genom att bita sig fast på värdarna under deras blombesök. Väl nerei boet förtärs såväl binas avkomma som näringsförråden. Dödligheten hoslarverna är mycket hög och endast ett fåtal torde hitta en passande bivärd. Korthalsad majbagge föredrar öppna till halvöppna, torra och solvarmamarker med lättgrävd jord eller sand och med stor blomrikedom för värdbina. Framförallt tycks den vara bunden till äldre, solvarma naturbetesmarkermed lång beteskontinuitet, belägna på höjdryggar och andra exponerade,brukade torrmarksmiljöer. Biotopen kan vara bevuxen med buskar, ljung ellerannan vindskyddande vegetation, men inte i sådan omfattning att mikroklimatet allvarligt påverkas. Främsta anledningen till artens tillbakagång torde vara reduceringen av arealen naturbetesmarker i kombination med jordbrukens rationalisering, gödslingav betesmarker och igenväxningen av landskapet. Detta har framför allt drabbat faunan av solitära bin, alltså artens värdar, vilka den är helt beroende av. De åtgärder som förespråkas här går i korthet ut på att förbättra förutsättningarna på redan kända lokaler (Öland), samt att genomföra riktadeinventeringar på Öland och på fastlandet för att få klarhet i artens nuvarandeutbredning och status. Dessutom bör inventeringar med avseende på kartering och identifiering av naturbetesmarker med kontinuerligt bete, samt lokaler och marker med en rik fauna av solitära bin utföras. Arbetet kan delvissamköras med andra åtgärdsprogram, t.ex. det för spansk fluga. Röjning avenbuskar och annan förtätande växtlighet som missgynnar bifaunan och återinförande eller intensifiering av beteshävden kan bli aktuell, såväl på Ölandsom på fastlandet. Eventuella nyupptäckta lokaler bör, om de står under hot,skyddas omgående och åtgärdas på ett för faunan av bin och pollenreserven(floran) gynnsamt sätt. Framtagning av en informationsfolder för spridningtill myndigheter, föreningar, markägare och intresserad allmänhet är ocksåprioriterad. Kostnaden för åtgärdsprogrammet beräknas till SEK 1 100 000.