Kunskapen om risker för miljö och människa i och i anslutning till lokalt gravt kvicksilverförorenade sediment och jordar är idag begränsad. Senare års forskning om kvicksilvers biogeokemi i sediment, jordar och vattendrag påverkade av mer diffusa utsläpp pekar entydigt på att bildning, tillgänglighet och spridning av organiska former av kvicksilver, i huvudsak metylkvicksilver (MeHg), är mest kritiskt för ackumulering av kvicksilver i biota. Med detta synsätt som utgångspunkt, har syftet med föreliggande projekt varit att identifiera de faktorer som styr bildning, ackumulering och löslighet av metylkvicksilver i förorenade sediment. Bildning av MeHg ombesörjs i första hand av s.k. sulfatreducerande bakterier. Nettoproduktion av MeHg ges av skillnaden mellan bildning och nedbrytning av MeHg. Dessutom bidrar bort- och tillförsel av MeHg till totalhalten i sedimentet. Baserad på rådande teoribildning, har vår arbetshypotes varit att de kemiska formerna av oorganisk kvicksilver (Hg) i porvattnet, främst halten av neutrala Hgsulfider, styr nettometyleringen medan löst organisk substans och lösta oorganiska sulfider avgör lösligheten av både Hg och MeHg. Sju olika objekt med kvicksilverhaltiga sediment inkluderades i studien. Sediment från Karlshäll, Turingen, Övre Svartsjön och Nötöfjärden har alla påverkats av utsläpp av fenylkvicksilverpreparat tillsammans med massafiber, medan sediment från Köpmanholmen, Skutskär och Marnästjärn i huvudsak är påverkade av utsläpp av Hg0(l) från kloralkaliindustrier och annan industriell verksamhet. Lokalerna täcker in en variation i såväl klimat, salinitet som produktivitet och halt av organiskt material. All provtagning av sediment och porvatten utfördes under reducerad miljö (kvävgas). En delstudie visade att halten av metylkvicksilver i porvatten kan underskattas mer än 100 gånger om extraktion och filtrering av porvatten inte sker i anaerob miljö. Förutom våtkemiska metoder användes röntgenspektroskopi för analys av den fasta fasen. I porvattnet analyserades Hg, MeHg, dominerande anjoner och katjoner, pH, löst sulfid och löst organisk substans. Den kemiska speciationen i porvattnet beräknades med modeller. Dessutom bestämdes metylerings- och demetyleringshastigheten i samtliga sedimentprover under 48 timmar vid 25°C. Resultaten visar att koncentrationen av neutrala Hg-sulfider, tillsammans med tillgången på energirika kolföreningar, bestämmer både metyleringshastighet och den långsiktiga ackumuleringen av metylkvicksilver. Baserat på de sju objekten i studien, visade sötvattenmiljöer med hög primärproduktion och höga halter av neutrala Hg-sulfider både den högsta metyleringshastigheten och den högsta %-andelen MeHg i sedimenten. Resultaten visar att, förutom totalhalter av Hg och MeHg, bör halten av lösta sulfider och en kvantifiering av primärproduktion och energirika kolföreingar ingå som en del i underlaget vid riskbedömning av kvicksilverhaltiga sediment.