Förord 

Ett av riksdagens miljömål är Giftfri miljö, och i detta mål ingår att efterbehandla och sanera förorenade områden. Brist på kunskap om risker med förorenade områden och hur de bör hanteras har identifierats som hinder för effektivt saneringsarbete. Naturvårdsverket har därför initierat kunskapsprogrammet Hållbar Sanering. Den här rapporten redovisar projektet ”Riskvärdering – metodik och erfarenheter” som har genomförts inom Hållbar Sanering. Syftet med projektet har varit att kartlägga tillämpade metoder, internationella rekommendationer och erfarenheter av olika sätt att värdera risk vid efterbehandling av förorenad mark. Projektledare har varit Yvonne Andersson-Sköld som även deltagit i arbetet tillsammans med Jenny Norrman och Karin Kockum, alla vid Statens geotekniska institut. Författarna vill rikta ett stort tack till alla som konkret och med sin stora kunskap bidragit till detta projekt i diskussioner samt för den tid de lagt på att svara på enkäten eller delta i intervjuer. Utan alla bidrag som getts projektet i form av delaktighet i diskussioner, svar på enkätfrågor samt intervjuer hade de resultat som beskrivs i denna rapport inte kunnat presenteras. Intervjuerna utgör en stor del av arbetet och flera personer har genom dessa ägnat projektet betydelsefull tid. Kontaktperson för Hållbar Sanering har varit Britt Marie Drottz-Sjöberg vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Avsikten med projektet har varit att återge svar från intervjuer, diskussioner och enkäter så att de speglar de erfarenheter vi fångat under arbetet. Texten innefattar endast tolkningar som gjorts av författarna till denna rapport. Naturvårdsverket har inte tagit ställning till innehållet i rapporten. Författarna svarar ensamma för innehåll, slutsatser och eventuella rekommendationer. 

Naturvårdsverket november 2006