Ett stort antal organismer gynnas av, eller är beroende av skogsbränder,särskilt bland insekter och svampar. Till följd av en effektiv brandbekämpning det senaste århundradet i kombination med snabb avverkning av brändskog har många av dessa minskat starkt, och i vissa fall troligen redan försvunnit från landet. I vissa regioner har brandinsekter kunnat överleva framtill idag pga. att speciella omständigheter medgett en kontinuerlig tillgång avnybränd skog. De viktigaste torde vara sentida hyggesbränning inom skogsbruket, militära skjutövningar och antändningar längs vissa järnvägssträckningar. Sedan 1990 har åtgärder för att skapa och även skydda bränd skog kommit igång. Inom det miljöcertifierade skogsbruket bränns idag årligen cirka2000-3000 ha. Detta utförs främst norr om Dalälven och utgörs mest av hyggen med enstaka trädgrupper samt kantzoner lämnade. I naturreservatbränns årligen cirka 50-200 ha, huvudsakligen oavverkad skog. Spontantbrunnen skog skyddas i allmänhet inom det miljöcertifierade skogsbruket,samt ibland på privat mark genom förvärv eller tidsbegränsade avtal. Ökandepopulationer och en ökad utbredning har kunnat konstaterats för flerabrandinsekter de senaste åren, som en direkt respons till naturvårdsbränningoch skydd av brunnen skog.Detta åtgärdsprogram omfattar tio rödlistade arter av brandberoendeinsekter: fyra arter av skinnbaggar (slät, spetshörnad, svart och vithornadbarkskinnbagge), fem skalbaggsarter (brandsvampbagge, brandmögelbagge,kantad kulhalsbock, grov och slät tallkapuschongbagge) samt tvåvingen rökdansfluga. Fyra av arterna är dessutom listade i EU:s Art- och Habitat direktiv (Rådets direktiv 92/43/EEG) (brandmögelbagge, grov och slät tallkapuschongbagge samt spetshörnad barkskinnbagge), vidare kallade Natura2000-arter. Samtliga utvecklas på helt färska brandfält. Nio av arterna lever ibrandskadade träd (specialiserade till antingen björk, gran eller tall) och en(rökdansfluga) i djupbränd mark. Arterna kräver delvis olika typer av bränningar för att gynnas optimalt. Samtliga gynnas i högre grad och under längretid vid bränning i trädrika bestånd, jmf. med bränning av hyggen. Flera avarterna finns idag främst i norra Sveriges inland. Brandsvampbaggen finnsbara kvar på Gotland troligen pga. den unika skötseln av ängena som inbegriper bränning. Den svarta barkskinnbaggen och brandmögelbaggen är möjligen utgångna från landet, medan övriga arter exklusive brandsvampbaggentorde ha ökat i olika hög grad under det senaste decenniet.Kunskapen om de tio arterna i åtgärdsprogrammet är förhållandevisbegränsad. Därför är det viktigt att påpeka att även andra arters behov börinkluderas och samordnas vid åtgärder och uppföljningar. Detta gäller vissabrandinsekter som nyligen avförts från den nationella rödlistan pga. att deökat i vissa regioner under senare år. Även andra kommande åtgärdsprogramkan kombineras med målen i detta program. Det gäller ”Brandberoende flora”, ”Rödlistade fjälltaggsvampar”, ”Björklevande vedskalbaggar i Norrland” och ”Skalbaggar på äldre tallved”, vilka alla kommer att färdigställas 2006, samt det existerande programmet ”Vitryggig hackspett”.Naturvårdsverket har idag utformat en vägledning för brand och naturvårdsbränning i skyddad skog (Nilsson 2005) vilken bl.a. föreslår ett framtagande av länsvisa bränningsstrategier. De landskap som i detta åtgärdsprogram pekas ut som särskilt viktiga för brandinsekter bör utgöra en del i denna.I ett inledande skede omfattar detta program de län där behovet av naturvårdsbränning bedöms som störst för att bevara de här beskrivna arterna.Detta gäller Kalmar, Uppsala, Värmlands och Dalarnas län, samt alla norrlandslän. Dessutom förslås en riktad inventering av brandsvampbagge i Gotlands län. I ett senare skede bör fler län omfattas av åtgärdsprogrammet.För att säkerställa en gynnsam bevarandestatus för brandinsekter börminst 100 ha (50 ha för Uppsala och Kalmar län)) bränd skog med vissaminimikvalitéer skapas och bevaras per år och län (bilaga 4). Hälften av denna areal bör uppnås genom bränning i naturreservat. Utöver detta kan såvälbränning i skogsbruket som spontant brunnen skog ingå, och helst ligga inomutpekade landskap. För att kunna följa upp målet insamlas data om brandfälti en regional databas. På längre sikt bör databasen vara nationell. I vissa länuppfylls möjligen arealmålet redan idag av naturvårdsbränning och skydd avspontant brunnen skog.För att höja kvalitén på naturvårdsbränning behöver en handledning ipraktisk naturvårdsbränning tas fram, samt regelbundna kurser i naturvårdsbränning anordnas. Likaså behöver en informationsbroschyr om värdet mednaturvårdsbränning och skydd av spontant brunnen skog tas fram.För arterna slät- och grov tallkapuschongbagge har EU-kommissionenhösten 2004 gett Sverige en reservation i nätverket av skyddade områden iNatura-2000. För att avhjälpa detta har Naturvårdsverket föreslagit attbrandrotationsområden utses i varje län där någon av arterna förekommeridag (Dalarna och alla län i Norrland). I vissa fall torde dessa omfatta olikamarkägare/aktörer och det är då viktigt att resurser för samordning mellandessa finns tillgängliga.Den totala kostnaden för programmets genomförande 2006-2010 är 7,2miljoner SEK. Publikationens status är ett vägledande men inte legalt bindande aktionsprogram.