Åkertisteln (Cirsium arvense L) hör till de besvärligaste ogräsen i Sverige. Den är särskilt allvarlig i ekologisk odling, där kemiska växtskyddsmedel inte används. Åkertisteln är känslig för avslagning och konkurrens och den minskar därför i omfattning i en vall som slås eller putsas vid upprepade tillfällen. På ekologiska växtodlingsgårdar har det under en period varit vanligt att ha gröngödslingsvall i växtföljden och att putsa den regelbundet under sommaren för att bekämpa tisteln. Putsningen kan skada sånglärka och andra fåglar som försöker häcka i gröngödslingsvallen eller trädan. Det är därför intressant att studera om man kan förlägga putsningen till tidpunkter när risken för skador på fågellivet är mindre, utan att förlora effekten på tisteln. Putsning anses mindre skadlig för fågellivet ju senare på säsongen den utförs. För att undersöka hur tidpunkten för putsning påverkar bekämpningseffekten genomfördes tre fältförsök under 2006-2007. Försöken var placerade i Skåne, Västergötland och Östergötland. Samma försöksplan användes på de tre platserna. Försöken låg i gröngödslingsvall och innehöll tre led med olika putsningstidpunkter: 1 juni + 1 juli, 15 juni + 15 juli samt 1 juli + 1 augusti. Effekten på tistelbeståndet avräknades i den efterföljande grödan. Det var ingen skillnad i effekt mellan de olika tidpunkterna i något av försöken. I Skåne var antalet tistlar oförändrat efter försöket, vilket antagligen berodde på att vallen inte var tillräckligt konkurrenskraftig. I Västergötland var tisteln nästan helt borta efter försöket och i Östergötland hade den minskat kraftigt. I Västergötland följdes gröngödslingen av rågvete som var väldigt konkurrenskraftigt, medan det i Östergötland blev vallinsådd i renbestånd. I Skåne hade tisteln börjat blomma den 1 juli medan det var sent knoppstadium i Västergötland och Östergötland. En litteraturstudie har också genomförts för att se vad som framkommit i tidigare undersökningar om bekämpning av åkertistel. När första avslagningen ska göras är dåligt undersökt. Flera studier har genomförts där man jämfört olika antal putsningar, men använt samma starttidpunkt i alla led. Den första putsningen har i regel gjorts vid kompensationspunkten. Det är det stadium då tistelns näringsförråd är som minst. Kompensationspunkten inträffar vid begynnande knoppstadium för tistel som växer utan konkurrens och sannolikt något senare i bestånd som utsätts för konkurrens av en gröda. Putsning efter begynnande blomning har gett dålig effekt och medför också problem med fröspridning. Sammantaget innebär detta att man troligen kan utföra den första putsningen under senare delen av tistelns knoppstadium, utan att tappa i effekt jämfört med tidigare avslagning. För att putsningen ska kunna senareläggas förutsätts att vallen är tät och konkurrenskraftig.