Strategin för effektivare energianvändning och transporter, EET, ska föreslå vilka styrmedelsförändringar som krävs för att begränsa transport- och energisektorernas miljöpåverkan så att miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Frisk luft och God bebyggd miljö uppnås. Strategin ska också bidra till att nå de transport- och energipolitiska målen. För att uppnå delmålen krävs följande insatser jämfört med prognoserna: o Minska utsläppen av CO2-ekvivalenter med minst 17 Mton till 2020, o Minska NOx-utsläppen med strax under 10 kton till 2015, o Halvera SO2-utsläppen och minska NOx-utsläppen från sjöfarten till 2015, o Minska utsläppen av luftföroreningar så att målen för frisk luft uppnås 2015, o Minska trafikbullret med ytterligare åtgärder till 2020. EET-strategin är i flera avseenden beroende av omvärlden för att uppnå de utpekade nationella miljömålen. Strategin har därför genomgående ett internationellt perspektiv. För att anta dessa utmaningar prioriteras inom EET-strategin en generell energieffektivisering. Det är en kostnadseffektiv åtgärd som har en positiv påverkan på samtliga utpekade mål, utom möjligen buller. Effektivisering kan ske både genom specifika åtgärder och på systemnivå genom t.ex. hur samhällsstrukturen ser ut. För att minska växthuspåverkan krävs att användningen av fossila bränslen minskar. Förnybara och flödande energikällor som sol- och vindkraft är högst prioriterade följt av bioenergi som har en stor potential. Förnybar energi prioriteras framför andra koldioxideffektiva energikällor som inte är långsiktigt hållbara. Modellberäkningar visar att utsläppen av luftföroreningar minskar genom klimatåtgärderna. Om koldioxidutsläppen i Sverige skulle reduceras med 25 % till 2020 skulle som effekt av samma åtgärder även utsläppen av SO2 och NOx minskas med ca 19 respektive 6 % jämfört med prognosen till 2020. För att nå försurnings- och övergödningsmålen på kortare sikt krävs dock att utsläppen av kväve och svavel måste minska genom reningsåtgärder. Speciellt gäller det sjöfarten. Målet för Frisk luft kan dra nytta av dessa åtgärder men kräver även ytterligare åtgärder. För luftkvaliteten är det särskilt viktigt var utsläppsminskningarna sker. Trafikbullret kräver också riktade åtgärder för att målen ska uppnås. Det finns flera synergieffekter mellan åtgärderna och alla delar av strategin är därför viktiga. Många av åtgärderna i energi- och transportsystemet har också mycket lång livslängd. Därför behövs ett längre tidsperspektiv, till 2050, i arbetet med miljömålen. I strategin presenteras ett 50-tal förslag på nya eller förändrade styrmedel. Den innehåller inga utvärderingar eller genomgångar av existerande styrmedel. Förslagen har i varierande grad konsekvensbeskrivits och en sammanställning av konsekvensbeskrivningarna återfinns i en fristående rapport. Styrmedelsförslagen pekar på vad Sverige bör driva i olika internationella organ, vad staten kan göra och i viss mån vad kommunerna kan göra. Syftet är att skapa goda förutsättningar för privat och offentlig sektor att agera i linje med miljömålen och därmed möjliggöra systemförändringar. Styrmedelsförslag ges för ökad energieffektivisering inom industrin, bostäder och service samt för personresor och godstransporter på väg; förslag på energieffektivisering genom transporteffektivt samhällsbyggande och infrastruktur, inom luft- och sjöfart, för järnväg samt för arbetsmaskiner. Förutom en skärpning av handelssystemet på 6-10 Mton CO2 minskar dessa styrmedel koldioxidutsläppen med minst 5 Mton och kväveoxidutsläppen med i storleksordningen 9 kton per år. Förslag presenteras för minskad klimatpåverkan genom en större andel förnybar energi inom tillförsel av el och värme samt drivmedel till transportsektorn. De har den sammanlagda effekten av minst ytterligare 1 Mton CO2 per år. Styrmedelsförslag ges för bättre rening av kväveoxidutsläppen från stationära källor, vägtransporter och arbetsmaskiner samt för minskade kväve- och svaveloxidutsläpp från sjöfarten. Dessa riktade styrmedel har stor potential, men miljöeffekten beror på hur kraven ställs och när de kan implementeras. Förslag ges till ytterligare styrmedel för åtgärder som leder till lägre halter av luftföroreningar genom minskade utsläpp från småskalig vedeldning och från transportsektorn. Den sammanlagda miljöeffekten av dessa styrmedel är svår att kvantifiera. Styrmedelsförslag ges dessutom för åtgärder som leder till minskat trafikbuller men även här är effekten är svår att bedöma. En övergripande konsekvensbedömning av förslagen visar på både positiva och negativa konsekvenser för näringsliv och konsumenter. Inom näringslivet kan väntas en marginellt ökad sysselsättning men sämre konkurrenskraft för vissa branscher. Hushållen får en kostnadsökning som kan mildras genom anpassning. Det statsfinansiella utfallet är positivt för staten. Slutsatsen från strategin är att de styrmedel som föreslås ser ut att räcka för att nå delmålen till 2015 och 2020, men att ytterligare styrmedel kommer att krävas för att stärka en långsiktigt hållbar utveckling. Eftersom EET-sektorerna karakteriseras av starka drivkrafter krävs även kraftfulla styrmedel för att förändra utvecklingen. För att nå de långsiktiga miljömålen räcker det inte enbart med tekniska effektivitetsökningar, förnybar energi och reningsutrustning. Beteendeförändringar måste också inkluderas i en resurseffektiv åtgärdsmix.