Sammanfattning och slutsatser
Insamling av avfall i materialströmmar bör övervägas framförallt för att det ur hushållens perspektiv innebär en mer logisk och begriplig grund för sortering. y I första hand är insamling i materialströmmar aktuellt för avfall av metall och plast.y Vi rekommenderar att man avvaktar resultatet av det försök med sortering av metall och plast som genomförs i Eskilstuna. Detta för att få erfarenhet av de praktiska förutsättningarna för materialinsamling. y Frågorna om ansvarsfördelning och finansiering är troligen svåra att lösa genom lagstiftning utan att det leder till ökad administrativ börda. Vi anser därför att eventuella förändringar i första hand bör genomföras genom ökat samarbete på nationell nivå mellan kommuner och producenter och i andra hand genom ändrad lagstiftning. Nästan hälften av allt hushållsavfall materialåtervinns redan i dag (Avfall Sverige, 2007). Men teoretiskt finns det potential att öka återvinningen. Enligt KTH:s skattningar är det potentiellt tillgängliga mängderna i säck- och kärlavfall så stora att insamling i materialströmmar skulle ha positiva effekter för miljön (förstudie). Men det är viktigt att komma ihåg att det kan finnas stora skillnader mellan den potentiella tillgängliga mängden och vad som är praktiskt möjligt att sortera ut och materialåtervinna. En del av de förpackningar (och annat återvinningsbart avfall) som hamnar i hushållsavfallet kommer aldrig att sorteras ut. Dels för att en del av befolkningen kan klassas som ”icke-sorterare”, som inte deltar vilka incitament de än ges. Dels är visst avfall förorenadt och så svårt att rengöra att hushåll väljer att lägga det med hushållsavfallet. Dessutom uppfyller inte allt potentiellt återvinningsbart avfall de kvalitetskrav som behandlingstekniken sätter upp i dag. Plast och metall är de materialfraktioner som ger tydligast vinster och där det finns bäst förutsättningar att uppnå önskad kvalitet genom t.ex. eftersortering. För t.ex. glas och tidningspapper är miljövinsterna med materialåtervinning generellt sett mindre per kilo avfall. Det finns dessutom små mängder övrigt avfall (icke-förpackningar) som uppfyller kvalitetskraven/kan återvinnas tillsammans med glasförpackningar eller returpapper. De första plockanalyserna (nulägesanalys) i Eskilstuna tyder på att de mängder som i praktiken är tillgängliga, i säck- kärlavfallet (kommunalt ansvar), är relativt små. En halv till två procent är metall och plast (icke-förpackningar) som eventuellt skulle kunna materialåtervinnas. Plockanalyserna av det avfall som lämnats till återvinningsstationer och i fastighetsnära system tyder på att många hushåll (i strid med den lagstadgade ansvarsfördelningen) redan i dag sorterar i materialströmmar: för plast är över 40 procent av det avfall som samlas in via återvinningsstation, i Eskilstuna, icke-förpackningar (Bilaga 3). De flesta hushåll har litet intresse i ansvarfördelningen. De som sorterar sitt avfall gör det för miljön och för att bidra till en hållbar samhällsutveckling (Naturvårdsverket, 2006). Ur det perspektivet är det ologiskt att bara samla in förpackningar för materialåtervinning. Materialströmsinsamling skulle, med samma synsätt, kunna göra avfallshanteringen mer logisk och hanterlig för hushållen. Med andra ord bör en eventuell förändring av insamlingssystemen främst övervägas för de pedagogiska vinsterna. Materialinsamling skulle anpassa insamlingssystemen till hushållens uppfattning om hur de bör vara utformade. Aktörerna har i förstudien tagit upp några viktiga förutsättningar för att insamling i materialströmmar ska fungera och de problem som kan uppstå i ett sådant system ska gå att lösa: