Svartpälsbi är ett stort, humlelikt bi som tidigare hade en utbredning som sträckte sig i östra delen av Sverige upp till Uppland. Efter ca 1950 har dock beståndet gått ned mycket starkt. Kraftigast var minskningen under 1950- och 60-talet. Från sammanlagt omkring 100 kända lokaler finns nu säkra uppgifter om förekomst på drygt tio lokaler i Blekinge, i Kalmartrakten, på Öland och på Gotland. Under maj 2007 gjordes nyfynd vid Silverdal, Sollentuna i Stockholms län. Totalt 12 honor sågs på tre dellokaler varav två är potentiella boplatser. Antalet observerade bobyggande honor under inventeringarna 2004-2006 understeg 100 st. Det finns dock ett stort mörkertal på Gotland där antalet lokaler för svartpälsbi förmodligen är större än vad inventeringarna de senaste åren har visat. Svartpälsbiet har gått starkt tillbaka i hela Västeuropa. Världsutbredningen sträcker sig från Europa österut över Mindre Asien och Kaukasus till Turkmenistan.Artens livsmiljö i Sverige utgörs av torra och varma blomrika antropogena marker, exempelvis åker- och ängslandskap och ruderatmiljöer på lätt jord med en förkärlek för sandiga-grusiga ställen. Ofta innehåller biotopen exponerade sydvända vägslänter, skjutbanor, motorbanor eller sluttningar i stadsmiljö med extensivt brukade eller hävdade blomrika ytor. Som synes består många av lokalerna av marker som tidigare inte har förknippats med höga naturvärden.Tillbakagången av svartpälsbi i Sverige sammanfaller med intensifieringen inom jord- och skogsbruk, samt den allmänna igenväxningen av tidigare blomrika och boplatshållande marginalmarker. Dessa förändringar i markanvändning är typiskt negativa för arten liksom för många andra vildbiarter och även en mängd andra organismer knutna till öppna sandmarker.I detta åtgärdsprogram föreslås främst åtgärder för att stärka populationerna på lokalerna. Detta innebär blottläggning av mark för att gynna bobyggande och att öka förekomsten av näringsväxter. Vikten av information till markägare, myndigheter och näringsidkare lyfts också fram. En viktig åtgärd för att stärka lokala förekomster är att inrätta naturreservat eller skydda områden på andra sätt. En annan viktig åtgärd är fortsatt inventeringsarbete. Många av lokalerna är mycket små och det finns möjligheter att nya kolonier kan hittas, t.ex. i vägskärningar längs småvägar eller i anslutning till gamla grustag eller skjutbanor.De flesta åtgärderna i programmet är enkla att utföra och är dessutom billiga. En beräkning av kostnaden för åtgärderna i detta program slutar på 750 000 SEK. En del av denna kostnad kan delas med andra åtgärdsprogram, t.ex. för de för vilda bin i ängar och insekter på stäppartad torräng där flera av åtgärderna är liknande de för svartpälsbi.