etta åtgärdsprogram sammanfattar känd kunskap om strimsporig hjorttryffel och innehåller ett antal rekommenderade åtgärder för att förbättra situationen för arten.Strimsporig hjorttryffel är en mycket sällsynt svamp som bara är kändfrån 9 lokaler i världen, åtta i Sverige och en i Norge. Från den norska lokalen där arten påträffades 1952, finns inga rapporterade återfynd. De svenskalokalerna är koncentrerade till trakterna kring södra Vättern. Utpostlokalerfinns strax norr om Stockholm samt utanför Sundsvall. Under riksinventeringen 2005, besöktes 72 lokaler. Lokalerna valdes ut slumpvis utifrån kändkunskap om områden med gammal hassel. Arten hittades på fem lokaler,varav två, belägna i trakten av Gränna, tidigare var okända. Ett av återbesöken på de tidigare kända växtplatserna fick ett negativt resultat. Arten äräven funnen i Sörmland, nära Eriksberg i Katrineholms kommun (L. E. Kers,muntl.), men denna och kanske ytterligare någon lokal har inte kommit projektet till del och utgör tills vidare arbetsmaterial för forskningen.Strimsporig hjorttryffel bildar mykorrhiza, sannolikt med hassel, ochfruktkroppar finns i regel ganska ytligt, ofta bara någon eller några centimeter under markytan. Den växer helst på tämligen näringssvaga hasseljordarpå utmark, gärna i övre delen av sluttningar där även en del oligotrofa dragfinns i vegetationen. Gran förekommer regelbundet på lokalerna och här växer i regel även blåbär och en del lågörter. I likhet med många andra tryfflarhar strimsporig hjorttryffel höga krav på markens kvalitet. Den vill ha en väldränerad gärna sandig, svallad morän av grå-gråsvart färg utan eller medbara svagt inslag av lera. Eftersom arten är mycket svårspridd såväl inom enbiotop som över längre distanser är den starkt beroende av marker med långskoglig kontinuitet. Dess splittrade utbredning antyder att den kan vara enrelikt från postglacial värmetid. Artens aktuella populationsstatus är oklar. Svampen uppmärksammades ibörjan av 1980-talet och har efter det, trots intensivt sökande, endast påträffats på ett tiotal lokaler. Eftersom arten kan uppträda i gran – och blandskogar med bara några få hasselbuskar, är den säkert vanligare än antalet fyndger för handen. Men de höga biotopkraven i övrigt och kraven på lång hasselkontinuitet visar ändå att det rör sig om en sällsynt art. Eftersom arten ärmycket sällsynt och ej funnen utanför Skandinavien har vi i Sverige ett internationellt ansvar att sörja för att den har en gynnsam bevarandestatus.Strimsporig hjorttryffel har med all sannolikhet missgynnats av skogsbruk, då många av utmarkernas gamla betesskogar omvandlats till likåldrigabarrskogsbestånd med bruten hasselkontinuitet och stora förändringar i jordens struktur. Nutida hot är avverkningar och restaurering av marker förbetesdrift men på längre sikt kan markförändringar till följd av försurningoch ökat kvävenedfall bli ett än större hot. Arten är klassad som starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan, främst på grund av att populationen är liten, minskande, geografiskt begränsad ochstarkt fragmenterad. Strimsporig hjorttryffel har idag ett svagt skydd ochbara två av de åtta lokalerna där arten förekommer är skyddade som naturreservat. För att klarlägga artens status idag bör ytterligare undersökningarutföras där det finns mycket hassel kvar på utmarkerna. I Görvelns och Nyckelås naturreservat (norr om Stockholm resp. vidMullsjö i Västergötland) bör en översyn och eventuell revidering ske avbefintliga skötselplaner, så att den strimsporiga hjorttryffelns livsmiljö tillgodoses. I några andra områden bör någon form av långsiktigt skydd övervägas. I områden som inte är aktuella för skyddsåtgärder skall markägarnainformeras och stimuleras till privata initiativ som gynnar svampen. Uppföljning av strimsporig hjorttryffel på kända lokaler bör ske löpandevart 10:e år och utföras av mykologiskt kunniga personer som utbildats iekologisk sökteknik av hypogeiska svampar. Kostnaden för de i åtgärdsprogrammet föreslagna åtgärderna uppgår till173 000 SEK.