I samhällsdebatten och en del forskningsrapporter hävdas att det finns självförstärkande processer i transportsystemet med negativa konsekvenser för bl a miljön. Ett exempel som lyfts fram är privatbilismens utbredning i storstadsområdena, som växelverkat med glesare boendemönster och ett alltmer utbyggt vägnät i en uppåtgående spiral, i många fall med svåra trängselproblem och sämre luft som följd. I denna pilotstudie, som genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket, används en systemteoretisk begreppsapparat för att analysera 10 exempel på självförstärkande processer i transportsystemet, varav två mer på djupet. De djupare analyserna avser 1) bilismens tillväxt i konkurrens med busstrafiken och 2) introduktionen och tillväxten av nya drivmedel. Preliminära slutsatser av generell karaktär är: • Oförmågan hos ett sociotekniskt system att hantera växande negativa konsekvenser kan analyseras i termer av externa effekter eller sociala dilemman. Externa effekter innebär att aktörer utanför systemet påverkas, som när biltrafiken på en gata stör nattsömnen för de boende i området. I ett socialt dilemma har de inblandade svårt att välja det som är bäst för kollektivet, därför att man inte litar på att de andra kommer att göra det. Problemen kan i båda fallen kräva politiska beslut. • Några centrala aspekter på problemet att vända eller bromsa en ond spiral, d.v.s. en självförstärkande process med negativa effekter, är om det finns höga trösklar mot en annan utvecklingsriktning, om timingen är mycket viktig (möjlighetsfönster), om systemet är symmetriskt i den meningen att det finns självförstärkande mekanismer även i en annan utvecklingsriktning. Det är också betydelsefullt om systemet är länkat eller inbäddat i andra system, vilket kan ge en stark inlåsningseffekt. Några slutsatser baserade på de två exempel som analyserats på djupet är: • För nya drivmedel har det funnits en mycket hög tröskel i c:a hundra år, d.v.s. under den tid som oljan dominerat i transportsektorn. Ett stigande bensinpris kan sänka tröskeln, liksom statliga satsningar på forskning och utveckling och nischmarknader för t.ex. miljöbilar. • När bilismen ökar på busstrafikens bekostnad, är detta en process med självförstärkande inslag. Den motsatta riktningen, d.v.s. ökande busstrafik, är däremot inte en självförstärkande process. Det råder brist på symmetri. Om det ses som viktigt att öka bussarnas marknadsandel, räcker det därför inte att bara försöka initiera en process i den riktningen. Incitamenten för pendlarna behöver ändras permanent till busstrafikens fördel. • Timingen är viktig för beslutet att stödja kollektivtrafiken. Om bilismen dominerar stort, är det svårt för kollektivtrafiken att ta marknadsandelar. Detta beror bl a på att bilismen för med sig ett mer utspritt boende i en glesare struktur som är svår att betjäna för kollektivtrafiken.