För en långsiktigt hållbar hantering av förorenade områden är det viktigt att efterbehandlingsåtgärder sätts in där de verkligen behövs. Bedömningen av var och i vilken utsträckning sanering är nödvändig baseras till stor del på resultaten av provtagningar. Eftersom en provtagning innehåller flera typer av osäkerheter kan felaktiga bedömningar göras om dessa osäkerheter inte hanteras korrekt. Syftet med det projekt som redovisas i föreliggande rapport har varit att utveckla och beskriva en arbetsmetodik som kan användas för planering av provtagning av förorenad jord. Den föreslagna arbetsmetodiken utgår från att de frågeställningar man vill besvara med provtagningen styr hur provtagningen bör utformas. Ett annat viktigt syfte med projektet har varit att lyfta fram statistiska metoder som kan användas i planeringen för att hantera de stora osäkerheter som finns vid provtagning av förorenad jord. Rapporten är indelad i tre huvudsakliga delar: huvudrapport, exempelsamling och ett antal teoretiska beskrivningar i bilagor. Huvudrapporten är inriktad på att kortfattat beskriva den föreslagna metodiken för att planera provtagningar. Metodiken innehåller följande sex generella moment: (1) Definiera provtagningens syfte, (2) Bestäm hur förhandskunskap ska hanteras, (3) Definiera rumsliga och tidsmässiga avgränsningar, (4) Bestäm provtagningsskala och typ av prov, (5) Välj angreppssätt och (6) Bestäm antal prov och placering. De tre olika angreppssätt som beskrivs är: (i) sannolikhetsbaserat angreppssätt, (ii) bedömningsbaserat angreppssätt och (iii) sökbaserat angreppssätt. Både ett sannolikhetsbaserat och ett sökbaserat angreppssätt tillåter att man ställer krav på säkerhet i resultaten för att beräkna antalet prov. Alla angreppssätt har det gemensamt att en noggrann konceptuell modell är grunden för en lyckad provtagningsstrategi. Det som framförallt är nytt för det sannolikhetsbaserade angreppssättet är att det ges praktiska metoder för att beräkna antalet prover som behövs ör att uppnå givna krav på säkerhet i resultaten, både för normal- och lognormalfördelad data. Det introduceras grafer i rapporten som kan användas dels för att dimensionera antalet prover utifrån ställda krav på säkerhet, men också för att avläsa vilken säkerhet man kan förvänta sig med ett givet antal prover, dvs. en låst budget. För ett bedömningsbaserat angreppssätt betonas vikten av att sätta upp en hypotes för hur föroreningen ser ut samt att på förhand definiera hur data bör tolkas beroende på analyssvar. För ett sökbaserat angreppssätt betonas vikten av att använda sig att kompletterande metoder för att antalet prover skall bli rimligt. Metodiken skall inte ses som en enkel kedja av steg som man successivt arbetar sig igenom utan ett iterativt arbetssätt rekommenderas där man går tillbaka en eller flera gånger och ser över och eventuellt reviderar de antaganden och skattningar som gjorts. Metodiken riktar sig främst mot ”traditionella projekt”, dvs. projekt där man planerar sin provtagning på kontoret, etablerar sig i fält och samlar in data för att därefter återvända till kontoret för att utvärdera och analyserad data. Detta är fortfarande det vanligaste sättet att arbeta och syftet med föreliggande arbete är att skapa en struktur för att planera den här typen av traditionella projekt, där man tydligt definierar syftet med provtagningen och vad man vill uppnå. Metodiken kan vara en grund för konsulten att kommunicera krav på säkerhet med beställare och tillsynsmyndigheter. Ett antal alternativa strategier att utforma provtagningen som inte fångas av den föreslagna metodiken gås också igenom. Datavärdesanalys, där man väger kostnader och nyttor, finns beskrivet med ett enkelt exempel. Även ett mer dynamiskt arbetssätt (TRIAD) med analys av insamlade prover direkt i fält gås igenom, tillsammans med korta beskrivningar av dynamiska strategier som är lämpliga vid ett sådant arbetssätt. Så kallade beviskedjor är ytterligare en strategi som även berörs kortfattat. I exempelsamlingen beskrivs tillämpning av metodiken som beskrivits i huvudrapporten för fem delområden relativt kortfattat. Exemplen som beskrivs är: (A) avgränsning av förorening från en dieselcistern ovan mark, (B) avgränsning och uppskattning av mängd vid en impregneringsanläggning, (C) uppskattning av medelhalt i en gammal upplagsyta, (D) sökning efter nedgrävt impregneringssalt, och (E) uppskattning av medelhalt i ett fyllnadsområde. Exempelsamlingen kan vara ett stöd för att tillämpa metodiken.