Natarna (Potamogeton spp.) är det största vattenväxtsläktet i Sverige med totalt 18 arter. Åtgärdsprogrammet berör arterna spetsnate (Potamogeton acutifolius), bandnate (P. compressus), uddnate (P. friesii), styvnate (P. rutilus) och knölnate (P. trichoides). Dessa arter förekommer i naturligt eutrofa till mesotrofa vatten med högt pH-värde. Uddnate och bandnate kan också förekomma i brackvatten. Styvnate och bandnate har höga krav på vattenkvaliteten och förekommer oftast i större vatten, till exempel sjöar. Spetsnate och knölnate förekommer oftast i dammar och andra människoskapade småvatten och har inte lika höga krav på vattenkvaliteten. Uddnate intar en mellanställning, både när det gäller biotopval och känslighet för vattenförorening. Uddnate och bandnate förekommer över stora delar av norra halvklotet men är ovanliga i större delen av Nord-, Väst- och Centraleuropa. Styvnate, som är endemisk för Europa, har en relativt nordlig utbredning och är mycket sällsynt i större delen av sitt utbredningsområde. Detta är den globalt sett ovanligaste arten som berörs av detta åtgärdsprogram. Spetsnate är också endemisk för Europa. Denna värmegynnade art är sällsynt och minskande på de flesta håll i sitt utbredningsområde. Knölnate, som är begränsad till Europa och angränsade delar av Nordafrika och västra Asien, är en värmekrävande art som är relativt vanlig i delar av Väst- och Centraleuropa men mycket sällsynt i Norden.I Sverige är knöl-, spets- och styvnate alla mer eller mindre ovanliga och klassade som starkt hotade (EN) i rödlistan från 2005. Spets- och styvnate förekommer på drygt 40 lokaler var i Sverige, medan knölnate, som är den sällsyntaste arten, endast förekommer på några få lokaler i Göteborgs stad, totalt färre än 10. Fram till slutet av 1990-talet fanns den även på en lokal i Skåne. Uddnate och bandnate är betydlige vanligare och förekommer på vardera mer än 120 lokaler i Sverige, huvudsakligen i Uppsala, Stockholms, Södermanlands och Norrbottens län. Uddnate är klassad som missgynnad (NT) medan bandnate är klassad som sårbar (VU) i den svenska rödlistan.Alla de berörda natearterna är relativt konkurrenssvaga och tål inte att biotoperna växer igen med fleråriga, storvuxna arter som till exempel vass. De kräver också klart vatten och tål i längden inte stark alggrumling. Främsta orsaken till att de är ovanliga i Sverige är brist på habitat. Antalet lämpliga habitat har minskat kraftigt under 1900-talet på grund av försämrad vattenkvalitet, igenväxning, förstörelse av växtplatserna genom till exempel utfyllnader, dräneringar, sjösänkningar och vattenregleringar. Habitatförstörelse utgör alltjämt det främsta hotet mot arterna. Då det föreligger kunskapsbrist om arternas utbredning, populationsstorlek och ekologi, föreslås i åtgärdsprogrammet främst en noggrann sammanställning och utvärdering av befintliga data, inventeringar och ekologiska data från sjöarna.. Berörda länsstyrelser föreslås utreda hur den lokala situationen för arterna är i respektive län, och vilka åtgärder som behöver vidtas. Inom detta åtgärdsprogram genomförs i första hand akuta åtgärder, vid de lokaler där ett sådant behov finns. Mer omfattande åtgärder bör genomföras först efter det att åtgärdsprogrammet reviderats 2011, då mer kunskap om åtgärdsbehovet insamlats. Handlingsplaner bör tas fram för samtliga lokaler för spetsnate, styvnate och knölnate och eventuellt även för övriga arter i län där de är mycket sällsynta. Särskilt känsliga och värdefulla lokaler bör få områdesskydd. Lämpliga habitat bör också nyskapas, till exempel fler småvatten i jordbrukslandskapet. Därför föreslås att varje länsstyrelse som har förutsättningar för att kunna hysa åtminstone någon av de tre mest hotade arterna utreder lämpliga områden för skapande av nya biotoper. I övrigt förordas minskade utsläpp av näringsämnen, restaureringar av sjöar, vattendrag och småvatten och naturligare vattenståndsvariationer i reglerade sjöar och vattendrag. Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna beräknas till 2 825 000 kr