uvsträfse (Chara connivens) och barklöst sträfse (Chara braunii) förekommer både i sötvatten och i brackvatten. Tuvsträfse förekommer bara på norra halvklotet och saknas i Amerika, barklöst sträfse däremot återfinns över stora delar av jordklotet. Båda arternas förekomst har minskat och de är därför upptagna på flertalet rödlistor i andra europeiska länder.I Sverige finns aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för bägge arterna enbart i Östersjön. Barklöst sträfse har även hittats i sötvatten (Brunnsjön i Dalarnas län samt Vänern i Västra Götalands län), men verkar ha försvunnit från båda lokalerna. Gemensamt för båda arterna är också att de i Sverige förekommer i mycket begränsade områden. Det är oklart vad som hindrar en spridning till andra områden. Tuvsträfse har i andra länder hittats i sötvatten, men finns i Sverige bara i ett begränsat område längs Uppsala läns kust där det upptäcktes så sent som på 1950-talet. Det föredrar här livsmiljöer som är mer exponerade än vad som är typiskt för de flesta andra kransalger. Barklöst sträfse finns i skyddade vikar längs norra Bottenviken. Inom sina begränsade områden antas båda arterna förekomma på (långt) fler ställen än de få aktuella lokaler (tuvsträfse: 18; barklöst sträfse: fem) som är kända idag. Tuvsträfse och barklöst sträfse har på grund av sin (potentiella) förekomst i sötvatten inkluderats i ett eget åtgärdsprogram istället för att tas upp i åtgärdsprogrammet för bevarande av hotade kransalger: arter i brackvatten och hav. Båda arterna är klassade som sårbara (VU) i Sverige.Båda programarterna är känsliga för övergödning. Barklöst sträfses tidigare lokal Brunnsjön är kraftigt övergödd idag. Övergödningen kan alltså vara en viktig hotfaktor mot tuvsträfse och barklöst sträfse, men i dagsläget finns ingenting som tyder på dålig eller försämrad habitatkvalitet på arternas aktuella lokaler. Barklöst sträfse hotas av minskningen av betade strandängar, medan båttrafik har uppgetts hota tuvsträfse. Negativ effekt av klimatförändringar är tänkbar men inte påvisad. De i programmet föreslagna åtgärderna syftar främst till att öka kunskapen kring arternas ekologiska krav och framförallt klarlägga antalet aktuella lokaler. Systematiska inventeringar samt återbesök av tidigare och aktuella lokaler är därför högt prioriterade. Ekologiska data bör samlas in för samtliga lokaler där tuvsträfse eller barklöst sträfse hittas och sammanställs under programmets slutfas. Programmet bör samordnas med åtgärdsprogrammen för bevarande av småsvalting (Alisma wahlenbergii), hotade nate-arter (Potamogeton spp.) samt åtgärdsprogrammet för hotade kransalger: arter i brackvatten och hav. Samordning bör även ske med samtliga andra åtgärdsprogram för hotade kransalger. Denna grupp är svår att artbestämma. För att kunna garantera att bestämningarna blir korrekta bör inventerarna utbildas och informationsmaterial framställas innan fältinventeringarna startar. Medan barklöst sträfse är lätt att artbestämma finns förväxlingsrisk mellan tuvsträfse och skörsträfse (Chara globularis). Det sistnämnda är mer vanligt förekommande. Utöver de ovan nämnda åtgärderna, bör protokoll över specifika kriterier föras och odling av sterila exemplar samt genetiska analyser genomföras. Detta för att garantera att förväxlingar undviks. Liksom för andra åtgärdsprogram för hotade kransalger, har en referensperson utsetts som under programperioden bör kontrollera insamlade belägg. Denna referensperson bör även ansvara för att preparera och leverera beläggen till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Uppdragsgivare för detta arbete, som gäller nationellt, blir det län som ansvarar för den nationella koordineringen av programmet. För det här programmet blir det således Norrbottens län.Den totala kostnaden under giltighetsperioden beräknas till ca 410000 SEK. Denna kostnad omfattar inte den inledande del som är gemensam för alla programmen för hotade kransalger.