Lökgrodan (Pelobates fuscus) är ett hotat groddjur som i Sverige enbart finns i Skåne. Arten är fridlyst och var 1996 klassad som akut hotad (CR), men är sedan 2005 rödlistad och klassad som missgynnad (NT). Lökgrodan är även hotad i andra delar av Europa och är skyddad genom att den är upptagen i bilaga IV i EU:s art- och habitatdirektiv samt i Bernkonventionens bilaga II, som inkluderar skyddade djurarter. Lökgrodan förekom under 2004-2006 på 90 lokaler i Skåne, och antalet spelande hanar var i intervallet 2300-2500 st. Arten är främst knuten till öppna landskap och sandiga områden med lite trafik. Lökgrodan gräver ner sig i marken under dagarna och i samband med övervintringen och gynnas därför av sandiga och lätta jordar. Eftersom lökgrodan lever i Skåne, på den nordliga gränsen av utbredningsområdet i Europa, kräver den solbelysta vatten för normal yngelutveckling. Arten har lång yngelutveckling och finns därför företrädesvis i permanenta vatten. Dessa vatten måste vara fria från rovfisk och inte ha täta bestånd av signalkräftor eftersom dessa bland annat prederar på lökgrodans yngel och ägg. De huvudsakliga orsakerna till artens dramatiska tillbakagång under perioden 1959-1993 var att 25 % av de drygt 400 kända lekvattnen sedan 1959 förstördes. Urbaniseringen av sydvästra Skåne med åtföljande ökning i trafikintensitet samt ett intensifierat jordbruk har bidragit till att arten idag nästan helt försvunnit i detta område. Områdena i här domineras av intensivt jordbruk på leriga moränjordar. Lökgrodan förekommer ofta i jordbrukslandskapet, men den gräver inte ner sig lika djupt i moränjordar som i sandiga jordar. Det är därför sannolikt att vuxna djur kan skadas eller omkomma i samband med plöjning i områden med moränjordar. Lekvatten har blivit otjänliga genom fiskinplanteringar eller av upphört bete med igenväxning som följd. Dessutom sker reproduktion enbart i 50 % av dagens lekvatten, troligtvis till följd av eutrofiering.Under perioden för förra åtgärdsprogrammet (2001-2005), gjordes insatser för att rädda arten genom att skapa flera nya vatten och genom att restaurera vatten inom områden där arten förväntas klara sig på lång sikt (dvs. områden som är sandiga med ringa trafik). Bland annat bildades flera reservat med gott resultat; idag finns ca 25 av lökgrodans lekvatten inom dessa skyddade områden.Målsättningen är att det finns reproducerande populationer som är tillräckligt stora för överlevnad på lång sikt. Bedömningen är att en population bör bestå av minst 100 spelande hanar fördelat på 4-5 lekvatten, som alla ligger inom spridningsavstånd för arten (ca 500 m). En livskraftig population i Sverige bedöms finnas när det finns minst 150 lekvatten och 4000 spelande hanar. Målsättningen är att lökgrodan ska ha uppnått sådan status ca år 2020. För att uppnå denna status är ett syfte med åtgärdsprogrammet att säkerställa reproduktionsframgången och artens spridning genom att skapa 4-5 vatten per år. Samtidigt bör möjligheterna att restaurera närliggande, av arten för tillfället outnyttjade vatten, undersökas. Information och rådgivning till markägare om hur lökgrodan kan skyddas är en viktig del. År 2011 bör det finnas 115 lekvatten och minst 2500 spelande hanar.Åtgärdsprogrammets giltighetstid föreslås vara 2008-2011. Den del av kostnaderna för åtgärder, uppföljning och utvärdering som kan finansieras av åtgärdsprogrammet beräknas uppgå till 1 510 000 kr. Åtgärdsprogrammet för lökgroda koordineras av Länsstyrelsen i Skåne län.