Sveriges Riksdag har beslutat om 16 miljökvalitetsmål som ska vara vägledande i arbetet mot ett hållbart samhälle. Miljökvalitetsmålen uttrycker den kvalitet och det tillstånd för miljön och dess natur- och kulturresurser som anses miljömässigt hållbara på lång sikt. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att man till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Miljömålsarbetet utvärderas varje år och utvärderingen redovisas bland annat i skriften de Facto. De senaste årens utvärderingar visar att inget miljökvalitetsmål kommer att nås med nuvarande nivå på miljöarbetet. Fler och mer omfattande åtgärder innebär samtidigt ökade kostnader för samhället. Att resurserna för miljöarbetet är begränsade innebär svåra avvägningar och beslut om hur samhällets resurser ska användas och vilka miljökvalitetsmål som ska prioriteras. En central tanke i denna rapport är att konkretisera miljökvalitetsmålen och ta fram ett ekonomiskt underlag som kan användas till att undersöka hur olika beslut påverkar hur effektivt resurser kan fördelas. Syftet med studien är att undersöka hur människor som lever i Sverige värderar olika miljökvalitetsmål. Vi använder Choice Experiment- metoden för att studera betalningsviljans storlek för åtgärder som syftar till att förbättra miljön och till att miljökvalitetsmålen ska nås. Av de 16 miljökvalitetsmålen behandlas sex stycken i denna studie: Frisk luft, Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Myllrande våtmarker och Hav i balans samt levande kust och skärgård. I beskrivningarna av de flesta miljökvalitetsmålen kan man hitta återkommande teman, nämligen människors hälsa och fritid, djurens och växternas välmåga samt kulturvärden. Dessa aspekter eller attribut fungerar som utgångspunkter i vår jämförelse mellan målen. Vi undersöker exempelvis om det är förbättringar i människans hälsa eller i djurens livsvillkor som individer värderar högst. På detta sätt kan vi också få reda på om människors interna rangordning mellan dessa tre attribut skiljer sig mellan olika miljökvalitetsmål. Studien har genomförts utifrån sex olika enkäter. Andelen av dem som svarat på enkäterna – respondenterna – som hade hört talas om miljökvalitetsmålen innan de deltog i vår studie varierar mellan 39 och 48 procent. Studien visar tydligt att betalningsviljan är högst för att avlägsna hotet mot akut eller starkt hotade djur- och växtarter. Det gäller samtliga miljökvalitetsmål som ingår i studien. I en jämförelse mellan miljökvalitetsmålen ser vi att betalningsviljan (WTP min-max) är högst för arter som lever i havsmiljöer, följt av arter i odlingslandskapet, skogar, sjöar och sist i våtmarker. Däremot är människor inte beredda att betala för ökade rekreationsmöjligheter i skogar, våtmarker eller i jordbrukslandskapet. När miljökvaliteten enligt beskrivningarna av attributen direkt påverkar människans hälsa (som i miljökvalitetsmålen Frisk luft och Levande sjöar och vattendrag) är folk däremot villiga att betala för förbättringar. Respondenterna sätter således större värde på hälsa än på rekreationsmöjligheter i samband med de undersökta miljökvalitetsmålen. För kulturvärden finns inte mycket betalningsvilja. Den saknas helt för fem av de undersökta miljökvalitetsmålen. Havsmålet skiljer sig där från de övriga. Uppenbarligen är kulturvärden det som människor värderar lägst inom ramen för samtliga miljökvalitetsmål i studien. Slutligen finns det en grupp människor som inte vill betala något för någon miljöförbättring med anknytning till dessa miljökvalitetsmål. De nöjer sig med hur läget är idag. Enligt vår undersökning är dessa personer i genomsnitt äldre, oftare män, och färre av dem har en längre universitetsutbildning. Inkomsten är däremot inte avgörande för om en person vill satsa mer på miljöförbättringar eller inte.