Vi har för var och en av Sveriges drygt 250 häckande fågelarter analyserat förändringarna i antalet individer över de senaste 30 respektive 10 åren. Analysen baseras på data från nationella, regionala och lokala övervakningsprojekt under häckningstid, räkning av flyttande fåglar vid fågelstationer, samt enskilda artprojekt. För 16 % av arterna saknas tillfredställande kunskap om pågående populationsförändringar. Den senaste 30-årsperioden är det fler arter där antalet individer minskat i antal (38 % av alla arter) än där antalet individer ökat (32 %). Minskningar har framför allt drabbat flera tidigare vanliga arter i jordbruks- och i viss mån skogslandskapet. Ett alltmer rationaliserat och likriktat jord- och skogsbruk tränger undan många arter som riskerar att bli ovanliga eller försvinna om utvecklingen inte kan vändas. Bland arter som ökat återfinns framför allt rovfåglar, gäss och svanar. Dessa ökningar beror i huvudsak på mänskliga insatser i form av ökat skydd, minskat jakttryck, ändrad markanvändning samt minskad giftbelastning. Flera arter har ökat som en följd av övergödning och klimatförändringar. Alla ökningar är därför inte nödvändigtvis positiva ur ett bredare natur- och miljövårdsperspektiv. Den senaste 10-årsperioden är det fler arter där antalet individer ökat i antal (29 % av alla arter) än där antalet individer minskat (19 %). För flera arter där utvecklingen under lång tid varit neråtgående har trenden planat ut och i en del fall även börjat vända uppåt. Det går inte att säga om denna förändring beror av aktiva naturvårdsåtgärder eller att antalet fåglar helt enkelt stabiliserats på en ny lägre nivå som det förändrade landskapet medger. Det är påfallande hur rudimentär vår kunskap ofta är om orsakerna till observerade populationsförändringar. Det är därför angeläget att initiera forskning direkt inriktad på att förklara pågående populationsförändringar, inte minst vad gäller de långsiktigt minskande arterna. En del nya art- och biotopvisa uppföljningsprogram behövs så att alla svenska arters populationsutveckling kan följas. Det är viktigt att pågående insatser för natur- och fågelskydd fortgår och ytterligare stärks. För att klara miljömålen och för att leva upp till internationella mål om hållbart nyttjande och bevarande av biologisk mångfald måste större hänsyn tas av framför allt de areella näringarna (jord- och skogsbruk) eftersom dessa omfattar så stora arealer och därmed majoriteten av alla fåglar.  Det är av största vikt att genomförda naturvårdsåtgärder, inte minst inom de areella näringarna, med automatik åtföljs av en vetenskaplig utvärdering av åtgärdernas effekter. Detta görs endast i mycket liten omfattning idag. Endast på detta sätt kan gjorda insatser anpassas för att maximera sannolikheten att ett hållbart nyttjande av naturen uppnås.