I en utredning om Naturvårdsverkets arbetsuppgifter föreslogs en decentralisering av miljöarbetet i samhället. Om myndigheterna tog ett ökat ansvar för miljöfrågor inom sitt eget verksamhetsområde kunde Naturvårdsverket fokusera mer på det nationella miljöarbetet. Detta skulle ske genom att stärka samarbetet med andra miljömyndigheter. Mot denna bakgrund infördes ett system med branschexperter och den första branschexperten anställdes av Naturvårdsverket redan 1993. Idag finns sju verksamma experter. Dessa ansvarar upp till tio procent av sin ordinarie arbetstid på en länsstyrelse eller en kommun för en särskild bransch. Experten företräder Naturvårdsverket och arbetar där under en enhetschef, som han eller hon årligen rapporterar till. Den enhet där branschexperten har sin ordinarie tjänst upprättar ett avtal med Naturvårdsverket om vad experten förväntas utföra och hur det ska finansieras. Länsstyrelsen och kommunen fakturerar Naturvårdsverket ungefär en tredjedel av kostnaden för experten. Att Naturvårdsverket inrättade ett system med branschexperter kan delvis ses ur ett rättvise perspektiv. Efterfrågad branschteknisk kunskap fanns redan tillgänglig men mer i form av ett informellt system där personliga relationer gav access till denna specifika kompetens. Genom att formalisera detta gjordes expertkunskapen tillgänglig för alla tillsynsmyndigheter i landet.