iljöfrågorna, och särskilt klimatfrågan, har ökat i betydelse det senaste året såväl internationellt, inom EU som i Sverige. Naturvårdsverket anser att miljöfrågorna bör ha en framträdande plats under det svenska ordförandeskapet i EU andra halvåret 2009. Det svenska ordförandeskapet har särskilda förutsättningar i och med att ett nytt parlament och en ny kommission tillträder under denna höst, dessutom kan det nya fördraget ha trätt i kraft. Stora insatser kommer att krävas för att klara ordföranderollen såväl internt inom EU som internationellt och i bilaterala möten med viktiga länder. Naturvårdsverket bidrar redan idag med ett omfattande stöd till Regeringskansliet i detta arbete. Detta gäller särskilt klimatkonventionen där Naturvårdsverket biträder Regeringskansliet med expertkunskap och stöd genom att delta i arbetet i EU:s olika expertgrupper, både tillsammans med deltagare från Regeringskansliet och på egen hand. Under ordförandeskapet kommer Sverige att behöva förbereda, leda och hantera underlag i anslutning till dessa expertgruppsmöten. Naturvårdsverket anser att klimatfrågan kopplad till energifrågan blir den enskilt största och viktigaste miljöfrågan vid tiden för det svenska ordförandeskapet. Frågan bör även bli en av huvudfrågorna för Europeiska rådet. Både på den internationella arenan och på EU:s interna arena ser klimatfrågorna under perioden för Sveriges ordförandeskap ut att vara i mycket viktiga och kritiska lägen. Beslutet i Bali vid klimatkonventionens partsmöte att inrätta en förhandlingsgrupp med ett intensivt mötesschema och ett mål att avsluta arbetet år 2009 ger en tydlig ram för klimatförhandlingarna. De internationella klimatförhandlingarna är en tung arbetsuppgift för EU:s ordförandeländer. Förberedelser inför partsmötet i Köpenhamn hösten 2009 och EU-samordning under mötet är mycket resurskrävande. Inom ramen för förberedelserna kommer ett stort antal bilaterala möten med andra parter att behöva hållas. Inom havsmiljö är Naturvårdsverkets bedömning att EU-kommissionen inte kommer att lägga fram några ytterligare lagstiftningsförslag än de idag redan kända. Det vore önskvärt om kommissionen kunde ta initiativ till att knyta ihop skilda politikområden, som har stor påverkan på havsmiljön. Sverige arbetar intensivt inom våra havsområden, med tyngdpunkt på Östersjön, för att visa hur ett tvärsektoriellt arbetssätt kan fungera internationellt. Särskild kraft ägnas åt att få Östersjöregionen att fungera som ett regionalt förvaltningsområde enligt det marina direktivet. I detta arbete är åtgärder utifrån BSAP (Baltic Sea Action plan) särskilt viktiga. Bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald bör vara en prioriterad fråga för det svenska ordförandeskapet. Det gäller framför allt uppföljningen av målet att senast år 2010 hejda förlusten av biologisk mångfald. En halvtidsuppföljning av detta mål presenteras på EU-nivå under 2008. Inom hållbar utveckling bedömer vi att underlag kan tas fram vad avser hållbar produktion och konsumtion. De insatser som görs inom klimat, biologisk mångfald, transporter, sektorsintegrering och hållbar stadsutveckling bedöms också kunna tjäna som underlag till processer inom hållbar utveckling. Kemikaliefrågorna har stått i fokus för EU:s miljöpolitik under senare år. Perioden 2007 till 2009 kommer att präglas av konsolidering och genomförande av fattade beslut, främst Reach-förordningen. Några viktiga lagförslag kan dock bli aktuella att hantera. Det gäller bekämpningsmedel (biocider), ozonnedbrytande ämnen samt kemikalier i elektronik och byggprodukter. Sverige bör också prioritera att lyfta någon aktuell fråga med anknytning till Reach för diskussion på seminarium eller workshop. Tänkbara ämnen är nanoteknik, samordning mellan kemikalie-, varu- och avfallsregler samt substitutionsprincipen. Flera andra viktiga processer inom EU och internationellt där EU är part väntas ligga för beslut under det svenska ordförandeskapet. Detta gäller till exempel förhandlingarna om EU:s nya takdirektiv (NECD) för luftföroreningar, revideringen av Göteborgsprotokollet under FN:s luftvårdskonvention och IPPC-direktivet för större miljöfarliga verksamheter. Inom transportsektorn förväntas ett antal frågor bli aktuella, som transporternas klimatpåverkan, nya bilars koldioxidutsläpp, avgaskrav för motorer till tunga bilar och strategiförslag kring stadstrafiken. Sverige bör ha beredskap att fullfölja behandlingen av alla frågor, vare sig de är svenska prioriteringar eller ej.