En metodik för bedömning av miljöriskerna från markföroreningar har utvecklats och testats för tre förorenade områden. I ett tidigare Hållbar Sanering projekt; Förbättrade Miljöriskbedömningar, gjordes en sammanställning och utvärdering av metoder som används inom miljöriskbedömning inom Sverige och internationellt. Ett förslag till utformning av en metodik för miljöriskbedömning baserades på resultaten och slutsatserna av sammanställningen.Den föreslagna metodiken består av en riskbedömning i tre steg, med ett första gallringssteg, en detaljerad riskbedömning och en fullständig platsspecifik riskbedömning. Vid övergången från gallringsnivån till mer detaljerade nivåer görs kompletterande undersökningar för att minska osäkerheterna i riskbedömningen, och resultaten från platsspecifika undersökningar utgör en större andel av beslutsunderlaget. Stegvisa riskbedömningar används för att strukturera undersökningar så att arbetet fortsätter endast till den detaljeringsgrad som krävs för effektivt beslutsfattande. I detta projekt har den föreslagna metodiken tillämpats på tre förorenade områden; Björkå (ett f.d. glasbruk), Centrala Mälarstranden (ett f.d. kolupplag), och Krylbo, (en f.d. impregneringsanläggning). Ett antal tester och undersökningsmetoder har utvecklats och utvärderats inom projektet, och dessa tester har tillämpats inom riskbedömningsmetodiken. I denna rapport beskrivs arbetet som har genomförts med tillämpning av metodiken på de tre testområdena. Slutsatser om såväl enskilda undersökningsmetoders som den generella metodikens användbarhet baseras på detta arbete. I varje steg av metodiken ingår tre huvudsakliga undersökningslinjer: föroreningskemi, ekotoxikologiska undersökningar och ekologiska undersökningar. Denna struktur är jämförbar med Triad-metoden som har använts för riskbedömning av sediment och förorenad mark i andra länder, t.ex USA och Nederländerna. I metodikens första steg består de föroreningskemiska undersökningarna huvudsakligen av jämförelser av uppmätta föroreningshalter i olika medier (t.ex. mark och grundvatten) med miljökvalitetsnormer eller riktlinjer. Rekommendationer om hur lämpliga riktlinjer väljs och tillämpas presenteras i rapporten. Dessutom beskrivs lämpliga metoder för att väga samman riskerna av flera förorenande ämnen i ett och samma prov. I metodikens följande steg har föroreningars rörlighet i miljön (laktester) och biotillgänglighet utvärderats. Inom projektet har ett biotillgänglighetstest utvärderats med avseende på tillämpning på förorenad jord.Ekotoxikologiska tester kan genomföras under miljöriskbedömningens alla steg. Dessa ekotoxikologiska tester ger en direkt mätning av föroreningarnas toxiska effekter. Testerna mäter den kombinerade effekten av alla föroreningar som finns på området och biotillgängligheten under de aktuella förhållandena. Metodiken bygger på att flera ekotoxikologiska tester genomförs. Enkla ”screening”-tester genomförs i metodikens första steg och mer komplicerade tester (t.ex. reproduktionstester och flergenerationstester) inkluderas i metodikens mer detaljerade steg. För att mäta upptag och ackumulering i biota har bioupptagstester inkluderats i metodikens mer detaljerade steg. Dessa tester har också använts för att komplettera informationen från biotillgänglighetstesterna. Inom projektet har ett antal tester utvärderats, inklusive tester med bakterier (Microtox® och Rotas tester), tester på växter (grobarhet, rot- och skottillväxt) samt tester på evertebrater (maskar, nematoder). Bioupptag i maskar och växter har även studerats. En slutsats från utvärderingen är att flera ekotoxtester behövs för att få en komplett bild av föroreningarnas ekotoxicitet, eftersom olika tester är känsliga för olika föroreningar. Metodiken bör omfatta fler tester utöver de som utvärderas inom detta projekt. Ett antal toxicitetstester och undersökningsmetoder är redan standardiserade eller har utvärderats i andra sammanhang (t.ex. inom EU-projektet Liberation).Platsspecifika markekologiska undersökningar ger möjlighet att komplettera resultaten av de riskbedömningar som baseras på kemiska analyser och ekotoxikologiska tester. De ekologiska undersökningarna syftar till att bestämma och bedöma de organismer och processer som förekommer på de förorenade områdena. Studierna omfattar fältundersökningar av förekomst (mångfald), abundans och biomassa av växter, djur och mikroorganismer samt skattning av ekologiska processer såsom kolmineralisering (heterotrof markrespiration) och kvävemineralisering. Studierna av organismer och processer länkas ihop genom att organismerna grupperas i funktionella grupper i en näringsväv. Stora avvikelser mellan mikroorganismernas och markdjurens produktion, som framräknas med ledning av process- och biomassadata och uttrycks som ett näringsvävsindex, tolkas som en störning av näringsvävsstrukturen. Metodiken inkluderar en metod för sammanvägning av data från enskilda undersökningar, först inom de tre undersökningslinjerna (kemi, ekotoxikologi och ekologi) och slutligen som en integrerad riskbedömning. Sammanvägningsmetoden ger en möjlighet till hantering av osäkerheterna i riskbedömningar och därmed bildar ett beslutsunderlag.En beskrivning av den utvecklade metodiken för miljöriskbedömning ges ut som en separat rapport; ”Metodik för miljöriskbedömning av förorenade områden” inom Hållbar Sanering.