Lantbruksföretag har flera alternativa sätt att certifiera sin produktion. Förhoppningen hos lantbrukaren är att en certifiering ska medföra både ekonomiska mervärden och göra driften hållbar. Vid en certifiering, oavsett produktionsinriktning, förbinder sig lantbrukaren att följa de regelverk som tagits fram av berörd certifieringsorganisation. Att certifieringen medför ytterligare åtaganden som ska följas, utöver de regler som gäller för alla lantbrukare, innebär att en merkostnad för certifieringen uppstår. I denna rapport behandlas certifiering enligt IP Sigill för den konventionella produktionen och certifiering enligt EU:s gemensamma regler samt enligt KRAV:s regelverk för den ekologiska produktionen. För att erhålla merkostnaden har regelverken för de olika certifieringarna studerats och jämförts med de regler som gäller om lantbrukaren väljer att driva sin produktion utan certifiering. En större och en mindre typgård har studerats för respektive produktionsinriktning. De produktionsinriktningar som har studerats är spannmålsodling, mjölkproduktion samt nötköttsproduktion inklusive certifiering av naturbeteskött. Merkostnaden har beräknats per företag och per kilogram råvara för de olika typgårdarna. Merkostnaden som uppstår kan delas upp i tre delar: egen mertid, produktionsbegränsningar samt krav i form av pålagor. Certifieringskostnaden är genomgående högre för de mindre typgårdarna sett per kilogram producerad vara, för analyserade produktionsgrenar. Vid en certifiering av ekologisk produktion medför en certifiering enligt EU:s gemensamma regelverk en lägre merkostnad än KRAV-certifiering. Detta gäller oavsett produktionsinriktning och gårdsstorlek. Merbetalningen för sigillcertifierad vara är begränsad till naturbeteskött samt vissa spannmålsgrödor. Någon merbetalning utgår inte för sigillcertifierad mjölk. Kostnaden är inte försumbar på gårdsnivå. Typgården med 50 kor har enligt analysen dubbelt så hög merkostnad per kilo mjölk för certifieringen, jämfört med typgården med 200 kor. Rapporten visar på ett kostnadsintervall på 0,6–4,7 öre per kg spannmål som ger merbetalning. För mjölk ligger intervallet mellan 0,9–7,7 öre per kg och för nötkött mellan 0,27–3,84 kr per kilo kött som ger merbetalning.