Utvärderingens syfte har varit att identifiera de faktorer som styr reellt vid genomförande av tillsyn enligt miljöbalken vid de operativa tillsynsmyndigheterna. Arbetet avgränsades till de faktorer som direkt eller indirekt går att relatera till tillsynsplaner, i huvudsak utifrån miljöchefens roll och möjlighet att använda planen som ett styrverktyg under ett tillsynsår. Utvärderingen har sökt svar på tre kärnfrågor: 1) Vilket syfte har myndigheterna med tillsynsplanen – vad ska myndigheten använda planen till? 2) Vilka faktorer försvårar respektive underlättar genomförandet av den planerade tillsynen? 3) I vilken grad genomförs den tillsyn som framgår av tillsynsplanen och som myndighetens ledning fattat beslut om? Utvärderingen konstaterar att: • Tillsynsplanerna har låg status som styrverktyg • Tillsynsplanerna utformas ofta som listor över tillsynsobjekt och saknar beskrivningar för genomförandeprocessen och kvalitativa mål • Handläggare och inspektörer har stort inflytande vid framtagande av planerna • Genomförandet av tillsyn är inte alltid relaterat till tillsynsplanerna • Miljöcheferna gör i lägre utsträckning än medarbetarna planerna till ”sina egna” • Interna faktorer utgör ofta hinder för planering och genomförande • Miljöskydd dominerar och ses som synonymt med tillsyn enligt miljöbalken vilket får konsekvenser för en samlad tillsynsplan • Systematisk planering och uppföljning är bristfällig • Utgångspunkterna från de nationella tillsynsvägledande myndigheterna som ska stödja arbetet med tillsynsplanering, ”grundbultarna”, har inte fått genomslag • En lägre grad av genomförande förklaras ofta med knappa resurser – sällan eller aldrig i termer av bristande planering Utvärderarna menar att då begreppet ”tillsynsplan” generellt har låg status vid tillsynsmyndigheterna ges också sämre förutsättningar för planens innehåll och utrymme. Det är främst den ledande nivån i organisationen som kan ge tillsynsplanerna bättre eller högre status – dels som styrdokument, dels i egenskap av samlad tillsynsplan. Detta menar utvärderarna kan skapa ökade förutsättningar för tydligare styrning av den operativa tillsynen. När det gäller de identifierade faktorerna visar resultaten på fler interna än externa hinder för planering och genomförande av tillsyn enligt plan. En viktig förutsättning för att kringgå interna hinder är att miljöcheferna ”äger planerna” – det ska alltså inte råda några tveksamheter om vem som bäst känner planen och dess planering och på samtliga nivåer i organisationen. Det krävs också mer och organiserad tid för planering och uppföljning. Vidare menar utvärderarna att bristen på resurser kväver noggrannare planering. Utvärderarna föreslår mer fokus på att metodiskt arbeta med behovsutredningen och till detta anpassa tillsynsmetoder efter tillgången på resurser. Graden av genomförande handlar i huvudsak om att ”bocka av” de insatser som ryms inom de objektslistor som är vanligt förekommande inom ramen för tillsynsmyndigheternas tillsynsplaner. Graden av genomförande säger i dessa fall väldigt lite om kvalitativa förbättringar av miljötillståndet? Här ska man inte glömma bort att det är myndighetens ledning som godkänner de samlade tillsynsplanerna, deras utformning och innehåll. De av centrala myndigheter framtagna utgångspunkterna ”grundbultarna” för planering bör nyttjas bättre, inte minst ur ett rättsäkerhetsperspektiv. Det handlar dels om att förtydliga begreppens innebörd, men även i vilket skede och på vilket sätt dessa underlättar arbetet med planering och genomförande av tillsyn. Utvärderingen ger också en bild av att arbetet med miljömålsstyrd tillsyn kommit att handla mycket om mål och mätbarhet. Utvärderarna menar att tillsynsmyndigheterna behöver stöd när det gäller processerna – i synnerhet om fokus skall kunna flyttas från kvantitativt inriktade planer mot mer kvalitativa och även för arbetet med samlade tillsynsplaner. Sammantaget ger de tre kärnfrågorna en bild av att flera myndigheter, utifrån tillsynsuppdraget enligt Miljöbalken 26 kap 1 §, idag saknar en systematiskt och fungerande planering, styrning, och uppföljning. Den senare menar utvärderarna är av stor betydelse för en kontinuerlig förbättring av tillsynsplaneringen.