ammanfattningDetta är ett reviderat åtgärdsprogram för den svenska flodkräftan (Astacus astacus). Åtgärdsprogrammet är vägledande och innehåller förslag till åtgärder som bör genomföras perioden 2008–2013. Det långsiktiga målet är att säkra flodkräftans långsiktiga överlevnad och ett uthålligt fiske på flodkräftor i Sverige. Visionen är att våra barnbarn ska kunna fiska flodkräftor i sjöar och vattendrag. Förutsättningarna för att bevara flodkräftan inom större, sammanhängande vattenområden är störst i de delar av landet där det inte finns några signalkräftor, eller där det bara finns få bestånd. Detta gäller främst Gotland och landskapen norr om Dalälven, förutsatt att temperaturen är tillräckligt hög för reproduktion. Söder om Dalälven, där det finns många vatten med signalkräfta, är chanserna för bevarande störst i små, väl avgränsade vatten, oftast högt upp i avrinningsområdena, förutsatt att de inte är försurade.För att bevara flodkräfta behöver följande göras: •     Informera om flodkräftans biologiska och ekonomiska värde, samtom konsekvenserna av illegala utsättningar av signalkräfta. •     Inventera och kartlägga förekomster av flod- och signalkräfta.•     Besluta om förvaltningsplaner och skyddsområden för flodkräfta.•     Återställa livsmiljöer för flodkräftor genom kalkning och annanrestaurering. •     Avlägsna illegalt utsatta signalkräftor och upprätta vandringshinderför att minska skadeverkningar av illegala utsättningar.•     Återintroducera flodkräftor där de har chans att överleva.•     Reglera fiske, transporter och försäljning av levande signalkräftorinom utvalda områden, för att minska risken för illegala utsättningar. •     Engagera allmänhet och fiskerättsägare, en viktig förutsättning för ett framgångsrikt arbete med att bevara flodkräftan. Fisket i sig utgör inte ett hot för arten.Flodkräftan är en inhemsk art i Sverige. Dess ursprungliga utbredningsområde omfattar hela Nord- och Centraleuropa utom Storbritannien. Antaletflodkräftlokaler i Sverige har under 1900-talet reducerats med över 97 procent. Antalet lokaler är nu uppskattningsvis 1 000, att jämföra med de över30 000 lokaler som fanns i början av 1900-talet. Arten har i huvudsak minskat till följd av kräftpest som i dagsläget sprids genom illegala utsättningar av signalkräfta. Flodkräftan har även drabbats av försurning, utsläpp, vattenregleringar och igenslamning av lämpliga livsmiljöer. Som en följd av den kraftiga tillbakagången de senaste 100 åren är flodkräftan klassad som starkt hotad i den nationella rödlistan för hotade djurarter sedan år 2005. Enligt Europeiska gemenskapens (EG:s) Art- och habitatdirektiv har Sverige ansvar för att förvalta flodkräftbestånden så att de inte underskrider den storlek de hade vid tidpunkten för vårt inträde i Europeiska unionen (EU).Signalkräftan som kommer från Nordamerika introducerades lagligt i stora delar av södra och mellersta Sverige i slutet av 1960-talet. Detta gjordes för att ersätta flodkräftan där denna hade drabbats av kräftpest. Signalkräftan är inte lika känslig för kräftpest som flodkräftan. Det man inte visste då var att den så gott som alltid bär på kräftpestsvampen och därför inte ska planteras ut i vatten där flodkräftan kan leva. Tillstånd för utplantering av signalkräfta krävs alltid. Tillstånd kan idag bara ges i vatten där signalkräftan är lagligt etablerad. Signalkräfta finns numera även i Västerbotten, Gävleborg, Dalarna och Jämtland, huvudsakligen på grund av illegala utsättningar. I stort sett alla länsstyrelser som haft en minskning av flodkräftbestånden i sina län anser att det på senare tid beror på illegala utsättningar av signalkräftor. Länen i södra och mellersta Sverige, med undantag för Gotland, Värmland och Västra Götaland, har förlorat de flesta flodkräftvattnen. I västra Svealand och norra Sverige är antalet flodkräftbestånd mer stabilt, med goda bestånd. En del av arbetet med att bevara flodkräftan görs ideellt, exempelvis av fiskerättsägare. Förutom detta behövs ekonomiskt stöd för att finansiera delar av, eller ibland hela projekt. Projektstöd lämnas i första hand av länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Fiskeriverket, kommuner och i form av EU-bidrag. Detta åtgärdsprogram beräknas kosta totalt 29 miljoner kronor att genomföra. För att förbättra möjligheterna att finansiera föreslagna åtgärder kommer Naturvårdsverket och Fiskeriverket sammanlagt att reservera 15 miljoner kronor till länsstyrelserna under fem år, 2008–2013.