I åtgärdsprogrammet behandlas situationen i Sverige för ”svampar i kalkrika ädellövbärande fodermarker” med tyngdpunkt på de tre särskilt utpekade arterna djävulssopp Boletus satanas (EN), blomspindling Cortinarius odoratus (VU) samt sötdoftande spindling C. suaveolens (CR). Samtliga arter bildar mykorrhizza med ek och/eller hassel i kalkrika torra ek-/hasseldominerade ljusöppna skogstyper. Deras utbredning i Sverige är begränsad till Öland, Gotland och Västergötland.Samtliga arter har i dagsläget en mycket kritisk situation (rödlistade på D-kriteriet, små populationer) på grund av minskad habitattillgång, begränsad utbredning och små populationer. Samtliga förekomster bedöms vara av reliktkaraktär och utbredningen starkt fragmenterad. De faktorer som styr förekomsterna i detalj är dåligt kända men samtliga fynd är gjorda på grunda kalkrika jordarter som vilar direkt på homogen kalkberggrund från ordovicium och silur, s.k. leptosoler. Vidare växer de alltid i varma klimatlägen och oftast i anslutning till befintliga eller utdikade våtmarkskomplex, som troligen påverkar lokalklimatet på ett positivt sätt. Övriga typer av kalkrika ädellövbärande fodermarker dominerade av andra trädslag och/eller belägna på andra marktyper har en mycket avvikande funga och ingår inte i detta åtgärdsprogram.På de sammanlagt 22 lokaler som utpekats i åtgärdsprogrammet växer även ett stort antal andra arter knutna till nemorala ädellövskogar. Denna s.k. ”följeartlista” innefattar en betydande andel av den totala mångfalden i Norden med liknande ekologiska krav. Ett framgångsrikt naturvårdsarbete på växtplatserna för de utpekade arterna skulle följaktligen få stor betydelse för hela detta ekosystem.Ekologiskt utformade störningar som t.ex. luckhuggningar, betesgång, slåtter etc. är viktiga för att upprätthålla en hög artrikedom i kalkrika ädellövskogar. Arterna är evolutionärt gamla och anpassade till mosaikartade naturtyper präglade av naturliga störningar från stora betande djur och vatten. Det är endast om det mänskliga utnyttjandet efterliknar dessa naturliga störningar i skogsekosystemet som en hög artrikedom, inklusive de i åtgärdsprogrammet utpekade arterna, kan bibehållas. Såväl en för hög som en för låg intensitet på störningen kommer att medföra förluster av biodiversitet.I åtgärdsprogrammet utpekas inventeringsbehov på befintliga och potentiella lokaler för de tre svamparterna. Vidare måste arealen lämplig biotop utökas samt de skötselinsatser som utförs utvärderas med avseende på de utpekade arterna. På kort sikt bör arealen av områden på Öland och Gotland med lämplig biotop fördubblas. Detta gäller på Gotland framför allt inägomarker som tidigare använts som slåtterängar och där relativt begränsade luckhuggningar kring befintliga ekar och helst ett begränsat bete är önskvärt. I det öländska Mittlandet är situationen annorlunda och här finns de lämpliga lokalerna företrädesvis på före detta utmarker som använts som mosaikbetesmarker tillsammans med virkes- och hasselnötsproduktion. På Öland finns en god potential för stora arealer luckhuggen mosaikbetesmark. Finansiering av dessa restaureringsinsatser kan delvis ske genom pågående program inom landsbygdsprogrammet (länsstyrelsen) samt via Nokås (engångsersättning för skötselinsatser av intressanta natur- och kulturmiljöer i skogen, Skogsstyrelsen). Svamparnas ekologiska krav är i dagsläget inte helt förenliga med tillämpningen av miljöersättningsreglerna och en anpassning av reglerna skulle öka möjligheterna att finansiera åtgärder som gynnar arterna.Den totala kostnaden för detta åtgärdsprogram uppskattas till 875 000 kronor.