Martorn (Eryngium maritimum) är en flerårig, styv, gråvit ört tillhörande familjen flockblommiga (Apiaceae). Arten är omisskännlig och saknar förväxlingsarter i den svenska floran. Martorn har förmåga att föröka sig såväl sexuellt som vegetativt genom bildning av rotskott. Fröna sprids sannolikt i första hand med vatten och de anses ha god förmåga att överleva längre perioder i saltvatten.Artens spridningsstrategi innebär att den typiskt etablerar sig på en ny plats med hjälp av ett enda frö och att i stort sett alla plantor på en lokal härstammar från ett och samma frö. Detta kan leda till något reducerad genetisk variation men detta förefaller normalt inte vara något stort problem i bevarandesammanhang. Martorn växer uteslutande längs kusterna och trivs främst i sandiga miljöer. I Sverige förekommer arten dels i dynsystemens strandnära delar men också i sandiga avsnitt av stranden, strax ovanför högvattenlinjen. Martorn uppträder såväl på betade som obetade lokaler. Martorn förekommer längs Afrikas och Europas Atlantkuster, längs Medelhavskusten, Svarta Havskusten och Östersjökusten upp till Gotland och sydligaste delen av Finska Viken. I Sverige förekommer arten på ca 67 lokaler från Bohusläns norra kust till Ölands och Gotlands kuster i Östersjön. Arten har försvunnit från Blekinge. På flertalet av lokalerna är antalet individer litet. Större koncentrationer av arten finns dock i Bohuslän, på Gotland samt på Bjärehalvön i Skåne. Martorn är uppförd på den svenska nationella rödlistan och där placerad i hotkategori starkt hotad (EN). Orsaker till artens tillbakagång är inte entydigt utredda men följande faktorer har förts fram som möjliga hot.•     Igenväxning, invasion av främmande arter eller andra faktorer som leder till minskad areal sandblottor.•     Plockning, bortröjning, tramp och slitage från badgäster.•     Tramp från betesdjur.•     Invasion av främmande arter.•     Liten populationsstorlek.Exploatering av martornets lokaler utgör sannolikt inte något större hot. Inverkan från stabilisering av dyner som en följd av igenplantering eller igenväxning av sandbindande arter är inte utredd i Sverige.För att martornet på sikt skall erhålla en gynnsam bevarandestatus i landet föreslås följande åtgärder.•     Populationsförstärkande åtgärder i form av manuell eller maskinell grävning/störning.•     Fortlöpande floraväkteri och uppföljning av insatta åtgärder. •     Analys av insamlade data från uppföljning i syfte att förbättra det allmänna kunskapsläget. •     Framtagande av informationsmaterial (folder, skyltar) och spridande av information till berörda markägare, förvaltare och utförare av strandstädning.•     Framtagande av ett web-baserat forum för att underlätta informationsspridning.•     Initiering av utredningar om eventuellt skydd för lokaler som saknar formellt skydd.Åtgärdsprogrammet för martorn är ett vägledande, ej formellt bindande, dokument och gäller under åren 2008-2012. Kostnaden för föreslagna åtgärder utöver vad som ryms inom budget för annan verksamhet beräknas till 750 000 kronor.