Polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) är relativt vanliga i förorenade områden, särskilt på gamla gasverktomter, bensinstationer och tidigare impregneringsanläggningar. På grund av deras toxicitet så är sanering av PAH-förorenade områden av hög prioritet. För att minska riskerna med PAH-förorenade jordar, både före och efter sanering, är det viktigt att åstadkomma en heltäckande riskbedömning och säker klassning av dessa jordmassor. De generella riktvärden för PAH-förorenad mark som används idag är i regel baserade på kemisk analys av 16 standard PAHer (PAH16), trots att det ofta förekommer 100-tals PAHer och PAHmetaboliter i jordarna. I detta projekt har vi genom att jämföra kemisk och biologisk analys (H4IIEluc) av ett flertal sanerade PAH-förorenade jordprover studerat om toxiciteten verkligen minskar i proportion till minskningen av PAHer i jordarna. H4IIE-luc är en mekanismspecifik bioanalys som detekterar alla ämnen som aktiverar Ahreceptorn, en av de två viktigaste mekanismerna bakom PAHers toxicitet. Jämförelsen av resultaten visade att den totala toxiciteten i de sanerade jordproverna inte gick att förklara med kemisk analys av PAH16 och att man därmed med dagens analysmetodik riskerar att missa toxikologiskt relevanta PAHer och andra liknande ämnen. Vidare kemiska identifieringsstudier samt bioanalytiska studier krävs för att ta reda på om dessa okända ämnen utgör en risk för människa eller miljö. Våra resultat visar på svagheten med kemisk analys av ett mindre antal ämnen som grundval för klassning av renade massor. Det är därför är rimligt att inkludera mekanismspecifika tester i riskbedömning och vid klassning av renade PAHförorenade jordar. Dels för att minimera riskerna som dessa jordar kan utgöra för människor och miljö, dels för att man med en större säkerhet och i större utsträckning skall kunna återanvända sanerade jordmassor.