I syfte att öka kunskaperna om den svenska utsjömiljön gavs Naturvårdsverket i uppdrag (regleringsbrevet budgetåret 2007) att fortsätta kartläggningen av utsjöbankar med tillägget att även fågel och fisk skulle inkluderas. Den första kartläggningen av utsjöbankar (U1) genomfördes under åren 2003-2005 (Naturvårdsverkets Rapport 5576, 2006), medan den fortsatta kartläggningen (U2) genomfördes under perioden december 2007-2010. Inom ramen för de båda undersökningar har 42 utsjöbankar inventerats med en total yta på 5 452 km2, vilket motsvarar ca 3 % av Sveriges havsområden. Arbetet med U2 innefattade organismgrupperna fisk, sjöfågel samt bottenlevande växter (bottenflora) och ryggradslösa djur (evertebrater). Denna rapport presenterar främst resultaten från de genomförda fältundersökningarna inom U2. I några fall redovisas dock även data som tillgängliggjorts från tidigare inventeringar, genomförda inom andra projekt. Resultaten presenteras även i form av kartor där fältdata från U2 har använts som underlag för rumslig modellering av arternas utbredning. Inom uppdraget utformades därtill ett system för bedömning av marina naturvärden på utsjöbankarna med utgångspunkt från nationella och internationella rekommendationer. En tydlig utgångspunkt i naturvärdesbedömningen har varit att den baseras på empiriska fältundersökningsdata snarare än subjektiva bedömningar. En väsentlig avgränsning av naturvärderingen var att bankarna enbart jämfördes inbördes, och inom varje havsområde för sig. Detta är viktigt att komma ihåg om utsjöbankarna ska värderas i relation till andra miljöer. Alla utsjöbankar bör ges ett högt värde för kriteriet unikhet, om de jämförs med kustområden eller omkringliggande mjuka bottnar. Eftersom bankarna ligger utanför kusten påverkas de mindre av mänsklig aktivitet vilket gör att de i många fall fungerar som tillflyktsorter (refugier) för arter som trängts undan från kustnära områden genom mänsklig påverkan. Naturvärdesbedömningen omfattar alla hittills undersökta utsjöbankar, dvs. alla bankar inom både U1 och U2, och gjordes separat för organismgrupperna fisk, sjöfågel, bottenflora och evertebrater. I bedömningen ingick till viss mån även marina däggdjur, för vilka uppgifter hämtades direkt från expertbedömningar på säl och tumlare. Samtliga tre bankar som undersöktes i Skagerrak framkom som intressanta ur ett naturvärdesperspektiv. Svaberget, utanför Smögen, har höga värden för både bottenflora och evertebrater. Värdena är främst förknippade med ett stort antal algarter och rödlistade evertebrater samt de sällsynta och hotade habitaten maerl (en grupp kalkinlagrande rödalger) och renspolade skalgrusbankar. Persgrunden, som ligger inom Kosterhavets nationalpark, utmärker sig genom en hög diversitet av evertebrater. Bottenundersökningarna antyder även att diversiteten av fisk är hög på denna bank, men en mer riktad fiskeundersökning är nödvändig för att med säkerhet jämföra bankarnas inbördes värde för fisk. Makrillbåden är mindre betydelsefull för alger och har en mindre andel renspolat skalgrus, men hyser en stor andel rödlistade evertebrater. Av bankarna i Kattegatt har Fladen de i särklass högsta naturvärdena för både fisk och evertebrater samt höga värden för bottenflora. Banken är avsatt som Natura 2000-område innehållande naturtyperna Rev (1170) och Sublittorala sandbankar (1110), och har en hög artdiversitet av både fisk, evertebrater och alger samt en stor mängd sällsynta och hotade arter. Både den rika förekomsten av brunalgsskogar (tare) och stora fångster av exempelvis juvenil torsk visar att grundet sannolikt är en viktig uppväxtplats för fisk. Banken är också av internationell betydelse för fågel. Även Lilla Middelgrund har höga naturvärden för alla undersökta organismgrupper. Banken är avsatt som Natura 2000-område innehållande naturtyperna Rev (1170) och Sublittorala sandbankar (1110). Diversiteten av alger är till och med något högre än på Fladen och utbredningen av tareskogar och maerlförekomster motsvarar dem på Fladen. Diversiteten av fisk och evertebrater är lägre än på Fladen, men även här hittades många sällsynta och hotade arter och indikationer på att grundet är viktigt som lek- och uppväxtplats för fisk. På Lilla Middelgrund hittades även omfattande hästmusselbankar – ett hotat och minskande habitat. Även övriga bankar i Kattegatt har höga naturvärden för åtminstone någon av organismgrupperna. Stora Middelgrund är av internationell betydelse för fågel och höga tätheter av tumlare har registrerats här. Stora Middelgrund har även den största förekomsten av hästmusselbankar av de inventerade grunden, en stor omfattning av renspolade skalgrusbottnar samt en relativt hög diversitet av evertebrater och är därför ett av de mest värdefulla grunden med avseende på evertebrater. Banken är också livshistoriskt betydelsefullt för fisk, med hög förekomst av äkta tunga. För Stora Middelgrund finns tillstånd för byggande av en vindkraftspark. Kummelbank hyser nästan lika många rödlistade evertebratarter som Fladen och är därför värdefull för denna grupp. Naturvärdena på Vanguards grund är istället främst kopplade till algfloran, och förekomsten av maerl, som annars bara återfunnits på Fladen och Lilla Middelgrund. De närliggande och mer kustnära Tistlarna, som undersöktes med avseende på fisk, har höga tätheter av fisk och en relativt hög artdiversitet. Den kustnära Morups bank har en relativt artrik algflora och speciellt de grundaste områdena (0-20 m djup) har höga naturvärden för fisk. Den lilla, djupt liggande Röde bank har däremot relativt låga naturvärden för alla undersökta organismgrupper och kriterier. Både Morups bank och Röde bank är utpekade Natura 2000-områden. I Egentliga Östersjön har de tre stora bankarna Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken, båda Natura 2000-områden, och Södra Midsjöbanken genomgående höga naturvärden. Alla tre bankarna är av internationell betydelse för fågel genom den höga tätheten av övervintrande alfågel. Hoburgs bank rankas högst för fisk, mycket tack vare en hög artdiversitet och höga tätheter av rödlistade arter. Även på Norra Midsjöbanken var tätheten av rödlistade fiskarter hög och denna bank bedöms vara av stor livshistorisk betydelse för exempelvis piggvar. Södra Midsjöbanken är inte inventerad med avseende på fisk. Även för bottenflora och evertebrater har Hoburgs bank och Midsjöbankarna de hösta värdena, framförallt på grund av den stora ytan av viktiga habitat och deras geomorfologiska unikhet. Utklippan är av nationell betydelse för fågel, med betydelse för flera arter som häckar där. Denna bank sträcker sig upp till ytan och har därmed den högsta diversiteten av alger av bankarna i Östersjön. Hanöreven, Ölands södra grund och Knolls grund är samma typ av unika moränbankar som Hoburgs bank och Midsjöbankarna, men ges ett lägre värde i jämförelsen på grund av sin mindre storlek. De är inte heller lika betydelsefulla för alfågel. För fisk har Ölands södra grund ett relativt högt värde medan Hanöreven bedöms ha låga värden. Svenska Björn allmänna naturvärde bedöms som lågt i jämförelse med de andra bankarna i Östersjön. I Bottenhavets södra delar har Finngrundens Västra och Östra bank höga värden för både fisk, alger och evertebrater. I jämförelsen mellan de två bankarna har Västra banken högre artdiversitet av både fisk och alger. Östra banken, som även är utpekat som Natura 2000-område, utmärker sig istället genom den stora omfattningen av tångvegetation, detta värdefulla habitat täcker en många gånger större yta på Östra banken än på något annat grund i Bottenhavet. Båda bankarna är dessutom av nationell betydelse för fågel, främst som rastlokal för alfågel. Även Storgrundet har höga värden för fisk, alger och evertebrater, med den högsta noterade tätheten av strömming i Bottenhavet och en stor artrikedom av alger. Till skillnad från Finngrunden bedöms dock denna mer nordligt liggande bank inte vara betydelsefull för fågel. Av de övriga grunden i södra Bottenhavet är det Grundkallegrund som utmärker sig som intressant för bottenflora och bottenlevande ryggradslösa djur, med en hög artdiversitet av alger och relativt omfattande utbredning av blåmusslor. Även på Argosoch Campsgrund finns relativt mycket blåmusslor, men inget av dessa små och kustnära grund bedöms vara viktiga för fågel. I norra Bottenhavet utmärker sig Långrogrunden och Sydostbrotten som internationellt betydelsefulla för fågel. Sydostbrotten hyser även en unikt nordlig förekomst av smaltång, vilket ger den ett högt värde för bottenflora. Vänta litets grund är ett Natura 2000-område dominerat av naturtypen Sublittoral sandbank (1110). Bankens naturvärde bedöms som högt, främst på grund av den stora mängden blåmusslor som är unik så långt norrut i Bottenhavet. Jämförelse av naturvärdena mellan bankarna i Bottenviken har inte kunnat göras på grund av de begränsade undersökningarna i detta område. Marakallen var den enda banken i Bottenviken som inventerades med avseende på fisk. Banken uppvisade en relativt hög täthet av fisk, framförallt abborre, men inga rödlistade arter. Med avseende på förekomst av arter och biotoper på bottnen är Rata Storgrund, Klockgrundet/Tärnans grund och Marakallen alla relativt lika. Marakallen, som är ett Natura 2000-område, har ett större inslag av hårdbotten och därmed mer vegetationsklädd botten, samt större förekomst av filtrerande sötvattensvamp. Svalans och Falkensgrund ligger djupare än de andra grunden och saknar nästan helt vegetation. Eventuella naturvärden för dessa grund kan antas vara förknippade med arter knutna till sandbottnen, men sådana arter har inte undersökts inom utsjöbanksinventeringen. För marina däggdjur visar data från miljöövervakningen att den högsta tätheten av vikare på isen under vårvintern förekommer i den nordöstra delen av Bottenviken. För Marakallen observerades en något högre täthet av vikare i jämförelse med de andra undersökta grunden i Bottenviken. Tack vare inventeringarna och tillgång till bra miljöunderlag såsom högupplösta djupdata har det inom U2 varit möjligt att beräkna sannolikheten för utbredningen av ett flertal bottenlevande växter och djur. Beroende på kvaliteten i dataunderlaget, och på mängden fältdata, har det för vissa bankar tagits fram prediktionskartor på många arter medan det för andra bankar endast var möjligt att beräkna prediktioner för en eller ett fåtal arter. De modellerade kartorna ska ses som en statistisk beskrivning av utbredningen av arter snarare än exakta kartor över var arters förekomst. De visar den ungefärliga omfattningen av artens utbredning (är arten vanlig eller ovanlig, väl spridd eller begränsad till ett litet område) och vilka delar av banken som kan utgöra kärnan för utbredningen. De används därför lämpligen för allmänna beskrivningar av naturtyper på bankarna eller för att skapa en översiktlig bild av utbredningen av en viss art, artgrupp eller hårdbotten på en bank. Modellerna för hårdbotten och hårdbottenarter kan användas för att peka ut områden med trolig förekomst av Natura 2000-naturtypen Rev (1170). Eftersom kartorna inte visar den exakta utbredningen av arter eller habitat är de inte avsedda att användas som detaljunderlag vid anläggningsarbete eller liknande på en bank. De kan dock utgöra ett första underlag inför vidare studier av banken och ge vägledning om områden som är intressanta för fördjupade undersökningar. Uppdraget med den fortsatta kartläggningen av utsjöbankar har bidragit avsevärt till att höja kunskapen om förekomsten av fisk, fågel och bottenliv på utsjöbankar, även om flera bankar fortfarande kvarstår att inventera när det gäller vissa organismgrupper. Tack vare undersökningarna finns nu en bättre bild av naturvärdena i form av arter och miljöer i dessa områden. Dessutom bidrog systematiken i de använda metoderna till ett bra underlag för framtida uppföljning av förändringar i området.  Bedömningssystemet för naturvärden är ett första steg för marin fysisk planering och bevarandearbete. För att långsiktigt skydda utsjöbankarnas unika miljö och säkra ett representativt och livskraftigt nätverk av utsjöbankar krävs dock en övergripande strategisk planering där hänsyn tas även till kumulativa effekter som kan uppstå om flera bankar utsätts för mänsklig påverkan.