Den 11 juni 2008 trädde EU:s nya luftkvalitetsdirektiv i kraft (Europarådet och Parlamentets direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa, dir 2008/50/EG). Direktivet har nu genomförts i svensk lagstiftning genom Luftkvalitetsförordning (2010:477) och Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (2010:8). Förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft, Naturvårdsverkets föreskrifter (2007:7) om kontroll av miljökvalitetsnormer för utomhusluft och Naturvårdsverkets allmänna råd (2006:5) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft har upphävts. Denna rapport speglar dels de ekonomiska konsekvenserna av de nya föreskrifterna, dels har den för avsikt att redovisa motiveringarna till de ändringar som genomförts. I de nya föreskrifterna har fokus i första hand lagts på samverkan och kvalitetssäkring. Det s.k. MIKSA-förslaget, med samordning av kommunernas kontroll genom länsstyrelserna, har i detta läge inte genomförts i den nya förordningen. Med hänsyn till att samverkan trots allt bedöms vara en effektiv väg att gå, har vi genomfört delar av MIKSA-konceptet i föreskrifterna. Det gäller t.ex. att ett program för samordnad kontroll ska finnas i varje samverkansområde. Möjligheterna för kommuner att samverka har funnits i förordningen sedan år 2001. Hur samverkan kan genomföras förtydligades i föreskrifterna 2006 och nu ytterligare. Ett annat område som betonats i föreskrifterna är kvalitetssäkring, vilket även framhållits i direktivet. Motivet är att data måste vara tillförlitliga, dels då stora resurser läggs ner på kontrollen, dels eftersom data ska rapporteras till datavärden och EU och vara jämförbara med andra data. Data ligger även till grund för bedömningar om åtgärdsprogram etc. och måste därför även av den anledningen vara tillförlitliga. Nytt i föreskrifterna är även att alla uppmätta, beräknade eller skattade data ska rapporteras till datavärden. Detta innebär att alla kommuner ska genomföra någon form av rapportering, själva eller inom ramen för ett samverkansområde, som lägst en kort beskrivning av hur den objektiva skattningen har genomförts och vilka halter som antagits. Kostnaderna har uppskattats för två huvudscenarier, dels för ett scenario där inga kommuner samverkar, dels ett scenario där alla samverkar inom ramen för länsgränserna. Utifrån de uppskattningar som gjorts kommer kostnaderna enligt de reviderade föreskrifterna, utan samverkan och utan modellberäkningsrabatt, att vara ca 10-15 procent högre än kraven i nuvarande föreskrifter. Med samverkan och modellberäkningsrabatt minskar kostnaderna till ungefär hälften av kostnaderna med nuvarande föreskrifter. Kostnaderna för mätningarna i de reviderade föreskrifterna utan samverkan och rabatt är ca 50-60 procent högre än kostnaderna med maximal rabatt. I praktiken kommer samverkan att ske på många ställen, vilket är fallet redan idag, men inte överallt samt ibland med andra geografiska avgränsningar än de länsvisa. Detta leder av naturliga skäl till andra kostnader än dem som beräknats här. Det är även viktigt att komma ihåg att kostnaderna i denna rapport innebär grova uppskattningar utifrån tillgängliga beräknade och uppmätta halter. I flera fall, där data saknas, har det funnits behov av att göra uppskattningar/ extrapoleringar. I samband med dessa tillkommer alltid en osäkerhet. På det stora hela kan det dock konstateras att samverkan i kombination med modellberäkningar utgör det mest kostnadseffektiva sättet att genomföra kontrollen av miljökvalitetsnormerna.