De styrmedel som traditionellt har använts för att minska utsläpp av kväve och fosfor från diffusa källor har inte varit tillräckliga. Ett vanligt förekommande styrmedel för att reducera utsläppen från diffusa källor idag är olika former av bidragssystem. Bidragen är ofta schablonmässiga och baseras på bristfälliga kunskaper om mottagarens verkliga åtgärdskostnader. Samtidigt förespråkas idag allt oftare alternativa marknadsbaserade styrmedel. Omvänd auktion1 kan vara ett sätt att hantera problematiken med bristande information om verkliga åtgärdskostnader (informationsasymmetri) som förknippas med utsläpp från diffusa källor genom dess möjlighet att få markägare att avslöja sina kostnader. De teoretiska fördelarna med denna typ av auktioner har varit kända sedan länge, men det finns få empiriska exempel och studier. Syftet med denna rapport är att använda en experimentell ansats för att utvärdera den omvända auktionen som styrmedel för att minska utsläpp av kväve och fosfor från diffusa källor. I denna studie undersöks främst valet av ersättningsmekanism genom att jämföra en enhetlig ersättning med en differentierad ersättning. En differentierad ersättning innebär att ersättningen är lika med det begärda budet givet att budet blir beviljat. Den enhetliga ersättningen baseras på det högst rankade budet av de bud som ej beviljades. På så vis får varje markägare med ett beviljat bud ett överskott utöver den begärda ersättningen. Själva experimentet är datorbaserat och deltagarna är universitetsstudenter. Eftersom studien är motiverad av en policyfråga försöker experimentet att i övrigt efterlikna verkligheten så mycket som möjligt. Instruktionerna utgår exempelvis från verkliga sammanhang (kontextbaserade) och beskriver åtgärder, kostnader och miljöeffekter därefter. För att testa betydelsen av kontext används två deltagargrupper, en från Stockholms Universitet och en från Lantbruksuniversitetet i Ultuna (en grupp studenter med agrar inriktning). Deltagarna representerade varsin markägare och experimentledaren representerade en myndighet. Studenterna deltog i ett antal auktionsomgångar där de i varje auktionsomgång hade tre åtgärder vardera att bjuda ut. Syftet med åtgärderna var att reducera mängden kväve och fosfor från jordbruket till havet och därmed förbättra vattenkvaliteten hos detsamma. Kvaliteten som varje åtgärd skulle generera var känd för både experimentledaren (myndigheten) och deltagaren (markägaren), men deltagarna hade inte information om övriga deltagares kvalitet. För var och en utav de tre åtgärderna fick deltagarna ange den summa de minst ville ha för att åta sig att utföra åtgärden. Budgivning var sluten och alla bud var anonyma. Som även andra experimentella studier visat får den enhetliga prissättningsmekanismen i denna studie auktionsdeltagarna att i högre grad ange bud som ligger nära deras verkliga kostnad jämfört med den differentierade ersättningen. Trots detta ger den differentierade ersättningen ett högre utslag av effektivitet än den enhetliga ersättningen. Det finns flera alternativa förklaringar. Incitamentet att  

_{¹ En omvänd auktion kallas för omvänd för att den kännetecknas av många säljare och en köpare till skillnad från en traditionell där det finns många köpare och en säljare.} 

avslöja sin kostnad uppfattas inte av alla deltagare och/eller är heterogeniteten mellan deltagarna med avseende på kostnader och kvaliteter för stor. Det fanns en del signifikanta skillnader i budgivningsbeteende mellan Stockholmsstudenter och Ultunastudenter, där Ultunastudenter i genomsnitt gav lägre bud än Stockholmsstudenter. Dessutom var inte valet av ersättningsmekanism signifikant för Stockholmsstudenter. Dessa resultat uppmanar därmed till försiktighet vid en bredare tolkning av resultat som endast genereras med en snäv deltagargrupp med liten anknytning till problematiken. Det kan inte uteslutas att de observerade skillnaderna kan bero på Ultunastudenternas bättre kännedom om problematiken, vilket får betydelse för hur dessa resultat ska generaliseras till markägare. Men för att med säkerhet kunna säga hur markägare skulle svara på de olika ersättningsmekanismerna krävs mer empirisk forskning.