Olika initiativ pågår inom området klimatmärkning och klimatdeklarationer för livsmedel, och Naturvårdsverket har behov av att få en överblick över detta område. En genomgång och analys har gjorts av olika märkningsinitiativ med syfte att ge Naturvårdsverket underlag i aktuella frågeställningar. Klimatmärkning är ett av flera möjliga verktyg som kan bidra till att minska konsumtionens klimatpåverkan. Klimatmärkning av bl.a. livsmedel efterfrågas av konsumenter, näringsliv och politiker, vilket skapar ett tryck på aktörerna inom området. Det pågår en intensiv aktivitet och utveckling inom området och idag används ett antal olika metoder och symboler för att visa livsmedels klimatpåverkan. De initiativ som hittills har tagits för klimatmärkning av livsmedel befinner sig fortfarande i ett startskede, vilket gör det svårt att dra definitiva slutsatser från de erfarenheter som gjorts. Utvecklingen framöver är intressant att följa, inte minst arbetet i Frankrike där man beslutat om en obligatorisk klimat/miljömärkning av alla produkter, inklusive livsmedel. Då flera olika typer av klimatmärkningsinitiativ pågår finns knappast anledning för Sverige att idag påbörja ytterligare initiativ. Gynnsamma omständigheter behövs dock för vidareutveckling av de pågående svenska initiativen inom området klimatmärkning och klimatdeklarationer. Det är också angeläget att följa internationellt arbete och att medverka i diskussionsforum inom området. Området är komplext och det finns många olika vägval. Ett huvudspår är märkning via klimatkriterier i ett befintligt märkningssystems regelverk, så kallad kriteriebaserad märkning, som KRAV och Svenskt Sigill har utvecklat. Ett annat huvudspår är så kallad ”Carbon Footprinting” eller ”klimatavtryck”, märkning med en CO2-siffra, dvs. mängden koldioxidekvivalenter som produkten ger upphov till. Både kriteriebaserad märkning och klimatavtryck har fördelar och nackdelar, ingen av metoderna är ultimat. En lösning skulle kunna vara att komplettera befintlig miljömärkning av livsmedel med en CO2-siffra så att konsumenten får hjälp att välja miljö- och klimatsmart, både mellan och inom livsmedelsgrupperna. Det finns ännu inte en internationell standard för hur beräkningarna av klimatavtryck ska göras, vilket innebär att de olika märkningar som finns idag inte är direkt jämförbara. En EU-gemensam märkning kommer troligen inte förrän vi har en internationell standard. År 2011 kommer troligen att finnas två internationella standarder för hur man beräknar klimatpåverkan med livscykelanalys, LCA; ISO 14067 Carbon Footprint of Products och WRI/WBSCD GHG Protocol, utöver den brittiska nationella standarden PAS 2050. Problemen vi står inför är därför kanske inte främst kopplade till standardisering. Några viktiga frågor när det gäller klimatmärkning av livsmedel är: • Det råder idag delade meningar om huruvida det går att till en rimlig kostnad få fram tillräckligt bra klimatdata för alla livsmedel, vilket vore önskvärt för att genomföra märkning med klimatavtryck. Här kommer utvecklingen i Frankrike med obligatorisk klimatmärkning att ge ökad kunskap om möjligheter och hinder. Om klimatmärkning ska kunna påverka utsläppen av växthusgaser bör den omfatta produktgrupper som har omfattande klimatpåverkan och produkter som har stora volymer. • Bör produkters klimatpåverkan kommuniceras till konsument? Hur kan detta kommuniceras på ett bra sätt? Är det bra att kommunicera klimatpåverkan i form av CO2-siffror? Kan kompletterande information ge vägledning så konsumenter kan lära sig att tolka informationen? Etc. • Hur undviker vi etablering av för många olika märken som förvirrar konsumenten? Naturvårdsverket har tidigare i ett yttrande över remiss från KRAV och Svenskt Sigill framfört att det är önskvärt att klimatkriterier inarbetas i befintliga regelverk. • Hur kan klimatmärkning användas i kombination med andra styrmedel så att gynnsamma förutsättningar för klimatanpassade matval skapas? Exempelvis är ett miljömässigt utbud till ”rätt pris” en förutsättning för att klimatmärkning ska få god effekt. • Miljö- och klimatpåverkan från livsmedel är komplex, och det är viktigt att styrmedel för minskad klimatpåverkan och styrmedel för att minska annan miljöpåverkan inte motverkar varandra. Klimatmärkning ensamt räcker sannolikt inte för att åstadkomma en snabb förändring mot klimatsmarta matval. Forskning visar att det krävs olika styrmedel som drar åt samma håll för att åstadkomma sådana förändringar. Klimatmärkning skulle kunna ge underlag för utformning av styrmedel som kan bidra till en mer klimatsmart livsmedelskonsumtion. Arbetet med klimatmärkning av livsmedel medför också en avsevärd kunskapshöjning inom företagen och hos deras kunder, samt kan bidra till att öka konsumenters kunskap.