Åtgärdsprogrammet för svartoxe är ett vägledande men inte legalt bindande aktionsprogram. Svartoxen (Ceruchus chrysomelinus) är en insekt som tillhör ordningen skalbaggar (Coleoptera) och familjen ekoxbaggar (Lucanidae). Larverna utvecklas i starkt brunmurkna (cellulosan i veden har brutits ner) lågor rötade av främst klibbticka (Fomitopsis pinicola). Troligen är brunröta efter andra vedsvampar åtminstone i vissa fall lika gångbar. Trädslag är av underordnad betydelse. De vanligaste trädslagen i Sverige är gran och björk men fynd finns även i asp, bok, ek, hassel, klibbal och tall. Svartoxelarvernas utvecklingstid i veden är minst två år. Äggen läggs i ved som kan hålla fuktigheten i flera år. Förpuppning och metamorfos till vuxen skalbagge sker i augusti månad och den fullbildade skalbaggen övervintrar i puppkammaren vilket medför att generationstiden blir minst tre år. De vuxna djuren ses ytterst sällan utanför lågan men observationer finns från perioden mitten av juni till första veckan i juli. Arten klassas som starkt hotad i den senaste svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). I Sverige har svartoxen förekommit från Skåne i söder till Gästrikland i norr, men från 1981 och framåt är svartoxen bara funnen på ett tjugotal lokaler i Blekinge, Kronoberg, Kalmar, Jönköping, Östergötland, Stockholm, Uppsala och Gävleborgs län. Svartoxen kräver stora kvantiteter liggande död ved i fuktigt läge och arten föredrar grova dimensioner på lågorna. Arten är dessutom, sannolikt på grund av en dålig spridningsförmåga och ofta små populationsstorlekar, beroende av en kontinuerlig tillgång på lågor inom någon eller några kilometers avstånd för att kunna överleva i en trakt. Utvecklingen av skogsbruket i Sverige och Europa har starkt missgynnat svartoxen. Dimensionshuggningar, bortförande av nedblåsta träd, utdikningar av sumpskogar och senare även trakthyggesbruk med efterföljande homogenisering av trädslagssammansättning och beståndsåldrar är skogsbruksåtgärder som missgynnar arten. I åtgärdsprogrammet föreslås återbesök på alla kända lokaler från perioden 1950-1999 och på alla kända oskyddade lokaler från 2000-2005. En inventering av potentiella nya lokaler bör också ske, med högst prioritet i Uppsala län. Metodik för att kvantifiera och kvalitetsbestämma död liggande ved och för att uppskatta populationsstorleken av svartoxe inom skyddade områden bör tas fram och samordnas med andra åtgärdsprogram för vedlevande skalbaggar. På alla lokaler med aktuella förekomster av svartoxe bör förutsättningarna för artens populationsutveckling, och behovet av restaureringsåtgärder, inventeras och analyseras med avseende på mängden lågor i olika dimensioner och nedbrytningsstadier. Olika åtgärder för att skapa och öka mängden multnande lågor kan bli aktuella om det bedöms att det kommer att ta för lång tid för naturliga processer att skapa stora mängder död ved. Utvidgning av naturreservat föreslås så att den sammanhängande skyddade arealen i kombination med en stor total mängd lämpliga lågor på varje lokal gör så att livskraftiga populationer kan uppnås. Åtgärdsprogrammets giltighetstid är 2010-2014 och kostnaden är beräknad till 1 150 000 kr.