Bombmurklan Sarcosoma globosum är en uppseendeväckande vårsvamp som genom sitt märkliga utseende fascinerat många människor genom tiderna. Vår samlade kunskap om artens biologi, utbredning och miljökrav är därför ovanligt goda. På samma sätt är hotbilden mot bombmurklan och dess skogsmiljö välkänd och dokumenterad. Idag klassas den som Sårbar (VU) och hotas främst av ett konventionellt trakthyggesskogsbruk; arten försvinner efter en slutavverkning. Den har nu försvunnit på många håll i Europa. Sverige har ojämförligt flest växtplatser kvar, vilket medför att vårt land har ett internationellt ansvar för artens bevarande. Svampen är knuten till relativt torra områden inom granens naturliga utbredningsområde och betraktas traditionellt som en förnanedbrytare som lever på granbarr, vilket närmare bör utredas. De flesta lokaler utgör idag restbestånd av äldre granskog på näringsrik och väldränerad frisk mark med långvarig trädkontinuitet. Vegetationen är ofta en mossig lågörtsgranskog med inslag av vissa mullväxter, t.ex. vispstarr, harsyra och blåsippa. I södra och mellersta Sverige ligger många lokaler i anslutning till rullstensåsar eller svallade moränryggar. Skogsbestånden är vanligen präglade av tidigare skogsbete i kombination med extensiv plockhuggning. Skogen utgör oftast en luckig, skiktad och olikåldrig naturligt föryngrad granskog med intern beståndsföryngring. I dessa bondeskogar ser man idag ofta döda enbuskar och rester efter gamla gärdesgårdar som vittnar om att skogen under betespåverkan tidigare varit mer öppen. I norra Sverige ligger samtliga växtplatser i direkt anslutning till vattendrag, såsom bäckar, meandrande åar och älvnära svämskogar. Svampen växer här i raviner och på gamla strandvallar och andra sandiga−moiga sediment, gärna i områden på näringsrik mark där det finns ett inslag av kalk eller andra basiska mineraler. Många av dessa älvnära lokaler i norr ger ett betydligt mer naturskogslikt och orört intryck än lokalerna i södra och mellersta Sverige.Östra Svealand med Mälarlandskapen är sedan länge känt som ett av de viktigaste utbredningsområdena för bombmurkla i Europa. Under våren 2007 och 2008 har särskilda inventeringar genomförts i Närke, Södermanland, Västmanland, Uppsala och Stockholms län. Gamla lokaler har besökts och svampen har systematiskt eftersökts på nya lämpliga platser. Detta har medfört att kunskapen om bombmurklan i Östra Svealand ökat kraftigt och nu är mycket god. Under senare år har många fynd även gjorts längs vissa norrlandsälvar, t.ex. Luleälven, Piteälven, Indalsälven, Ljungan och Ljusnan. Föreslagna åtgärder sammanfattas under följande punkter:• Länsvis detaljkartläggning av åtgärdsbehoven för kända lokaler (delvis klart).• Upprättandet av landskapsekologiska planer för bombmurklan och dess livsmiljöer inom vissa fyndtäta landskapsavsnitt. Det gäller särskilt längs vissa å- och älvsträckor i norra Sverige, längs vissa grusåsar i Mälarlandskapen och längs stråk med grönsten (hyperit) i Värmland. • Rådgivning till markägare.• Restaureringsåtgärder och biotopvård på igenväxande lokaler, främst åtgärder i form av utglesande huggningar, ibland införande av skogsbete.• Ytterligare formellt områdesskydd samt vid behov revidera nuvarande skötselplaner i befintliga naturreservat och biotopskydd/naturvårdsavtal.• Vetenskapligt undersöka om bombmurklan är förnanedbrytare eller mykorrhizabildare.Länsstyrelsen i Örebro län koordinerar åtgärdsprogrammet nationellt. Åtgärdsprogrammet är vägledande, men inte legalt bindande, för berörda myndigheters och andra aktörers samordnade insatser för bombmurklans bevarande under åren 2010−2014. Kostnaderna för genomförandet av programmet uppgår till 1 431 000 kronor.