Större ekbocken tillhör ordningen skalbaggar (Coleoptera), familjen långhorningar (Cerambycidae) och släktet Cerambyx. Den större ekbocken Cerambyx cerdo är i huvudsak en europeisk art. I Sverige är den funnen i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och på Öland. Internationellt sett kan man konstatera att större ekbocken idag är sällsynt och starkt hotad i stora delar av Europa. Arten är utdöd i Belgien, Danmark, Holland, Luxemburg och Storbritannien. I Europeiska unionens habitatdirektiv är arten upptagen både i bilaga II (djur- och växtarter av gemenskapsintresse vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses) och i bilaga IV (djur- och växtarter av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd). Större ekbocken är fridlyst och anges som akut hotad på den senaste svenska rödlistan (2005). Den enda kända nuvarande populationen finns i Halltorps hage på Öland. Där finns idag (2008) minst nio levande ekar med pågående angrepp av större ekbock. I september 2008 fanns minst 25 färska utgångshål av större ekbock. Inventering av kläckhål har endast skett från 0–4 m höjd. Larvutvecklingen sker uteslutande i solexponerade stående levande äldre ekar som är skadade eller försvagade. Den fullbildade skalbaggen stannar i puppkammaren över vintern och gnager sig ut först i mitten av juni följande år. I Sverige tar larvutvecklingen troligen upp till fem år. De fullbildade skalbaggarna uppträder i Sverige under juni och juli och de vuxna djuren lever i några veckor. Större ekbocken angriper gärna träd som står relativt öppet invid vattendrag, på åkrar, trädklädda betesmarker och i parker. Lämpliga ekar bör därför stå fria från underväxt och vara solexponerade. Den enorma minskningen av större ekbockens livsmiljö (grovbarkiga gamla solexponerade ekar) som i Sverige skett från 1800-talets mitt och fram till idag, samt det ökade avståndet mellan lokaler med lämpliga ekar, är sannolikt huvudorsaker till artens tillbakagång. Igenväxning av tidigare betade ekhagmarker har sannolikt också bidragit till minskningen på de lokaler där den fortfarande funnits kvar från 1960-talet och framåt. I åtgärdsprogrammet föreslås omfattande ekinventeringar i Kalmar och Blekinge län. Eftersök av större ekbock (vuxna individer och angrepp) bör utföras på de lokaler där individer sågs i slutet av 1960-talet (två lokaler i Kalmar län). Under programperioden bör en metod för uppfödning av större ekbock på laboratorium tas fram. Genetiska undersökningar kommer att utföras, dels för att jämföra Halltorpspopulationen med populationer på andra sidan Östersjön (mellanpopulationsvariationen) och dels för att undersöka Halltorpspopulationen (inompopulationsvariationen). Ett långsiktigt mål är att arten återetableras i fyra tidigare förekomstområden: i östra Småland norr om Kalmar (tre områden) och i Blekinge (ett område).Kostnaderna för de åtgärder som föreslås i programmet beräknas till ca 660 000 kronor.