Denna rapport redovisar uppdraget att granska den vetenskapliga uppföljningen av myggkontrollprogrammet i nedre Dalälven. Rapporten beskriver hur frågorna i uppföljningsprogrammet besvarats samt diskuterar relevansen av de frågor som ingått i uppdraget. Det konstateras att den vetenskapliga uppföljningen av eventuella effekter av spridning av Bti brustit i försöksdesign och analys. Det insamlade materialet ger inte underlag för de slutsatser som dragits. De frågor som ingått i uppdraget har därmed inte besvarats på ett vetenskapligt övertygande sätt. Det bedöms inte meningsfullt att fortsätta uppföljningsarbetet i sin nuvarande, begränsade utformning, inte heller att låta personal som leder den storskaliga bekämpningen utvärdera effekterna av sin egen verksamhet. I stället bör en bred forskningsansats göras, inriktad på att förstå inte bara olika effekter av Bti-användning men även betydelsen av skilda miljöfaktorer för att reglera myggens numerär, myggens roll i ekosystemet, dess historia i regionen samt effekter av olika myggtätheter. Den internationella litteraturen sammanfattas med tonvikten på hälsoeffekter av Bti, ekologiska effekter av Bti, myggresistens mot Bti och Bti-persistens i naturen. Litteraturen ger inte stöd för slutsatsen att Bti-användning skulle vara helt riskfri. I rapporten rekommenderas en närmare undersökning av hur älvens reglerade vattenföring – en huvudorsak till myggrikedomen – kan modifieras för att varaktigt reducera myggmängderna. I väntan på en sådan förändring bör generell bekämpning med Bti tillåtas, även i naturskyddade områden, och staten bör ta ansvar för verksamheten. Ekosystemeffekterna av sådan bekämpning bör följas upp noga, och bekämpningen bör ändras om oönskade effekter uppträder. De ekonomiska, sociala och medicinska konsekvenser de extremt höga myggmängderna kan innebära för befolkningen bör studeras närmare, exempelvis olägenheter för jordbruk, turism och skola. Vidare bör ställning tas till huruvida de vanligaste översvämningsmyggorna i området, Aedes sticticus och A. vexans, ska betraktas som naturliga, skyddsvärda komponenter i ekosystemet, eller som invaderande artersom behöver bekämpas för att bevara mer ursprungliga naturvärden. Naturvårdsmyndigheterna bör också ta initiativ till en bred informationsinsats för att öka den lokala kunskapsnivån och skapa ett lokalt förankrat förtroende för sin verksamhet. De har en viktig uppgift i att visa att höga naturvärden och mänskligt leverne kan kombineras utan att människan ska behöva uppleva naturen som en plåga.