För att sannolikt begränsa temperaturökningen till högst två grader över förindustriell nivå (tvågradersmålet) behöver de globala utsläppen kulminera före år 2020, minska till ungefär 44 miljarder ton koldioxidekvivalenter år 2020 och halveras till år 2050 relativt 1990 års nivå. Väntar vi med utsläppsminskningar så att utsläppen fortsätter öka och kulminerar först år 2020 eller ännu längre fram i tiden blir den nödvändiga minskningstakten betydligt högre och kan kräva negativa utsläpp redan innan år 2050 om vi ska nå tvågradersmålet. En halvering av de globala utsläppen jämfört med 1990 betyder att utsläppen per capita 2050 i genomsnitt högst får uppgå till ca två ton koldioxidekvivalenter (vid en befolkning om 9 miljarder). Det betyder att de genomsnittliga utsläppen behöver minska i alla regioner i världen jämfört med dagens nivåer. Det är inte rimligt att anta att det vid denna tid kommer att finnas länder med utsläpp betydligt under två ton koldioxidekvivalenter per capita och av det följer att det inte heller finns något större utrymme för länder med utsläpp betydligt över två ton per capita. En internationell växthusgasmarknad bör alltså ha större betydelse inledningsvis och avta mot år 2050.Regeringens vision 2050 att ”Sverige vid denna tid har en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären” kan baserat på 2009 års klimatproposition tolkas som att utsläppen från energiproduktion och energianvändning inklusive transporter förutsätts ligga nära noll. Utsläpp återstår inom jordbrukssektorn. Små utsläpp kan även finnas kvar inom industrin. Propositionstexten kan tolkas som att de kvarvarande utsläppen inom landet uppvägs av att Sverige genom medvetna politiska beslut förstärker kolförrådet i skog och mark eller enbart fortsätter att säkerställa kolförrådet i linje med redan fattade beslut. Regeringens beskrivning av förutsättningar för att nå nettonollutsläpp bygger på en översiktlig genomgång av några centrala åtgärder för att uppnå visionen. Denna vision behöver vidareutvecklas. Vi kommer att analysera två huvudalternativ för att nå nettonollvisionen: 1. utan utnyttjande av en internationell växthusgasmarknad och,2. med utnyttjande av en internationell växthusgasmarknad. Under de två huvudalternativen finns underalternativen, där bidrag från sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (”LULUCF”) inkluderas eller inte inkluderas. 

Den europeiska kommissionens och IEA:s (International Energy Agency) modelleringar visar att stora teknikomställningar och infrastrukturinvesteringar krävs för att världen ska kunna begränsa de globala utsläppen så att temperaturökningen begränsas till högst 2°C över förindustriell nivå. Om idag kända och demonstrerade tekniker kommersialiseras fullt ut beräknas tvågradersmålet kunna nås med ökade investeringskostnader motsvarande några procent av BNP per år. Investeringar som senare kommer att resultera i sänkta energikostnader. Skulle det visa sig att några av teknikerna inte kan kommersialiseras, alternativt har lägre teknisk potential än beräknat, kan kostnaderna öka väsentligt. Det är få publicerade scenariestudier om hur låga växthusgasutsläpp kan nås till år 2050 som väger in möjliga förändringar av människors beteenden. Ändrade konsumtionsmönster bör ytterligare kunna minska resursåtgången och potentiella målkonflikter i samhället, samtidigt som sårbarheten reduceras om teknikutvecklingen inte skulle bli fullt så framgångsrik. Svenska studier pekar på att Sverige redan före 2050 bör ha potential att fasa ut användningen av fossila bränslen i el- och fjärrvärmeproduktion samt för uppvärmning av bostäder och lokaler. Med el- och elhybridteknik för fordon och arbetsmaskiner från 2030 och resurseffektiv biodrivmedelsproduktion kan även transporterna komma nära fossilfrihet till 2050. Denna utveckling är dock mycket beroende av teknikgenombrott. Vissa transportscenarier väger även in möjligheterna att genom transportsnål samhällsplanering och förändrade beteenden kunna bryta trenden med ökande transportarbete i framtiden. En sådan utveckling förbättrar förutsättningarna för utsläppsminskningar. Stora minskningar av utsläppen från industrin är helt beroende av teknikgenombrott (forskning, utveckling och demonstration) samt att det därefter finns möjlighet till snabb spridning av ny teknik. En omfattande reduktion av utsläppen från jordbruket bedöms vara svårare att åstadkomma. Jordbrukets metan- och lustgasutsläpp härrör från biologiska processer och kan inte undvikas om livsmedel ska produceras med dagens system för mjölk-, djur- och vegetabilieproduktion. Tekniska lösningar förekommer inte på samma sätt som i andra sektorer. De publicerade studierna kommer fram till att det kan finnas möjlighet att sänka de sammanlagda utsläppen i Sverige till mellan 70 och 90 procent till år 2050 jämfört med 1990. Det förutsätter dock utveckling av känd men ännu inte kommersialiserad teknik. Ökad skogstillväxt skulle öka potentialen för substitution av fossila bränslen och för ökat nettoupptag av koldioxid. 

Kommissionen har under 2011 antagit flera färdplaner som alla tar sikte på EU:s utveckling till 2050. Efter meddelandet om en färdplan mot en konkurrenskraftig och koldioxidsnål ekonomi 2050 (mars 2011) kom en vitbok för transporter ”Roadmap to a single European Transport Area”, en färdplan mot ett resurseffektivt Europa och en energifärdplan. Färdplanen mot ett resurseffektivt Europa syftar till att åstadkomma ett första steg mot en sammanhållen långsiktig politisk ram för alla miljöoch resursfrågor. Meddelandet kompletterar de andra förslagen under ”flaggskeppsinitiativet resurseffektivitet”. Målen i färdplanen för resurseffektivitet är ännu inte konkret formulerade. Under 2012 planerar kommissionen att följa upp med en förnybarhetsstrategi och ett meddelande om genomförande av demonstrationsprojekt med CCS-teknik.De internationella klimatförhandlingarna i Durban (dec 2011) gjorde vissa framsteg mot ett nytt globalt avtal för en begränsning av växthusgasutsläpp. En arbetsprocess/färdplan för en ny överenskommelse i form av ett protokoll eller rättsligt instrument som ska gälla samtliga parter under Konventionen ska förhandlas fram. Instrumentet ska beslutas senast 2015 och det nya avtalet träda i kraft år 2020. EU tillsammans med ett fåtal andra parter ingick en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet för perioden 2013 till 2017 alternativt till 2020. Parterna till Kyotoprotokollet tog beslut om bokföringsreglerna för skogsoch markanvändningssektorn för de länder som kommer att ha åtagande att reducera sina utsläpp. Vi bedömer att resultatet av klimatförhandlingarna i Durban och de färdplaner med sikte på EU:s utveckling till 2050 som Europeiska kommissionen antagit inte ger anledning till revidering av uppdraget.Denna rapport är en delredovisning i uppdraget att lämna underlag till en svensk färdplan för att uppnå visionen om att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2050. Vi redovisar en sammanställning av publicerade scenariostudier om åtgärder i olika sektorer som kan bidra till en ekonomi 2050 med mycket låga växthusgasutsläpp. Det är enbart tekniskt möjliga åtgärdspotentialer hämtade från andras scenarier. Åtgärdskostnader saknas ofta i dessa studier. Styrmedel och sektorsövergripande kostnadseffektivitet berör vi inte i denna rapport. Det återkommer vi till i uppdragets slutredovisning efter att vi fördjupat analysen av hur sektorer kan bidra till en svensk färdplan. I det fortsatta arbetet med uppdraget kommer vi även att studera förutsättningarna för en framväxande växthusgasmarknad och diskutera vad krediter på en sådan marknad kan komma att kosta i en framtid till 2050 vid olika omvärldsutveck­lingar. Vi kommer vidare att analysera olika scenarier för hur kolsänkan kan fortsätta att utvecklas under detta århundrade och redovisa konsekvenser av olika bokföringsalternativ.