Åtgärdsprogrammet för ängshök ska ses som ett vägledande, men inte bindande, program. Det syftar till att förbättra förutsättningarna för artens framtida överlevnad i landet. I Sverige, där arten finns i utkanten av ett i övrigt sydligare utbredningsområde, är förekomsten koncentrerad till Öland. När den svenska populationen var som störst perioden 1976–1996 fanns omkring 55–65 par i Sverige, varav 40–45 på Öland. I övriga Sverige förekommer idag få och sporadiska häckningar i flera landskap i Syd- och Mellansverige. Den svenska populationen har minskat kraftigt på senare år framförallt i kärnområdet på Öland där i snitt omkring 30 par registrerats de senaste åren. Arten är rödlistad som Starkt hotad (EN) i Sverige. Ängshöken jagar i låglänta öppna marker som hedar, alvar, våtmarker och öppna kulturmarker. Den häckar främst i meterhög tät vegetation dels i våta miljöer som agmyrar (Cladium mariscus) och randzoner till slättsjöar och vattendrag, dels i vidsträckta buskmarker något som på Öland innebär stora bestånd av ölandstok (Dasiphora fruticosa) samt i viss omfattning i åkrar och vallar. Vintertid återfinns arten i savannbältet. Reproduktionen var under 1975–1981 på Öland omkring två flygga ungar per häckning vilket förmodas räcka till för att vidmakthålla en stabil population. Efter 1981 är antalet ungar inte känd i detalj, men andelen helt misslyckade häckningar var fler (47 %) under de fem senaste inventeringarna (1996, 2004–2008), jämfört med perioden 1975–1981 då endast 38 % var helt misslyckade. En viktig orsak till detta antas vara att tillgången på optimal häckningsbiotop minskat och fler häckningar genomförts i sämre områden. För att säkerställa den framtida förekomsten av arten bör häckningsplatserna skyddas och vårdas. Många häckningslokaler är hotade och en del har på senare tid åsamkats stora skador. Den kraftiga nedgång av den öländska populationen som skett på senare år beror förmodligen på dessa negativa förändringar på häckningsplatserna. Inga delbestånd i närliggande länder har minskat och inga andra faktorer finns som skulle tyda på orsaker andra än lokala.Programmet föreslår bättre skydd och anpassning av skötselplaner i skyddade områden, liksom praktiska åtgärder som i huvudsak innebär en anpassad röjning där häckningsplatser växer igen. Dessutom behöver kontroversiella problem rörande missgynnande bortröjning av häckningsbiotoper och predation från duvhök lösas. Målet är en självreproducerande population (det vill säga två flygga ungar per par och år) på den nivå som rådde under stora delar av 1980- och 1990-talet till minst 45 par på Öland och ett svagt ökande bestånd i övriga Sverige.Kostnaderna för de i åtgärdsprogrammet föreslagna åtgärderna uppgår till 3 380 000 SEK.