Detta åtgärdsprogram gäller den starkt hotade skalbaggen älvängslöpare (Platynus longiventris). Programmet redogör för vad som är känt om artens förekomst och ekologi. Åtgärder föreslås för att bevara arten i Sverige. Genomförandeperioden omfattar åren 2011–2015. Därefter bör programmet omprövas och revideras. Programmet är vägledande men inte legalt bindande.Älvängslöparen (tidigare missvisande kallad ”urskogslöparen”) är en av våra mest sällsynta jordlöpararter. I Norden är arten känd bara från ett litet område på gränsen mellan Svealand och Norrland i östra Sverige. Under de senaste hundra åren har den bara påträffats vid Nedre Dalälven från Hedemora till Älvkarleby och under senare tid endast i den östra delen av detta område. Totalutbredningen sträcker sig från floderna Elbe och Rhen i Mellaneuropa till floden Ob och Sajanska bergen i västra Sibirien. Arten är i hela sitt utbredningsområde knuten till översvämningsområden längs större floder. I Mellaneuropa är den överallt sällsynt och hotad. I den svenska rödlistan (Gärdenfors 2010) är arten placerad i hotkategorin akut hotad (CR).Älvängslöparen är en ekologisk opportunist som utnyttjar det rika utbudet av hoppstjärtar på näringsrik ängsmark som blottas efter översvämning. Arten har utmärkt flygförmåga och så fort vattnet dragit sig tillbaka på sommaren infinner sig skalbaggarna på strandängarna. Där sker också fortplantningen. Larverna utvecklas snabbt till följd av den rika näringstillgången och efter fem veckor finns redan en ny generation skalbaggar på strandängarna. Övervintringen sker i närliggande skogsmark under lös bark på liggande och stående döda trän. Dit söker arten sig även vid högvatten sommartid. Genom sitt levnadssätt är arten starkt beroende av översvämningsförhållandena och storleken av lokalpopulationerna kan därför variera extremt mellan olika år.Vid Dalälven har älvängslöparens utbredningsområde och populationsstorlek minskat i sen tid. Orsaken är framför allt regleringar av älvens vattenföring förorsakade av vattenkraftsutbyggnad. Dessa har medfört att stora arealer ängsmark överdämts och att vattenflödet i älven utjämnats så att vårfloden blivit både mindre och kortvarigare. Korttidsregleringar som gör att älvängarna översvämmas under fortplantningstiden är också negativa. En viktig negativ faktor är att de vidsträckta översvämningsgynnade slåtterängarna som hävdades ännu för 100 år sedan, efter hand övergivits och nu till stor del växt igen med videsnår och högt gräs.De åtgärder som föreslås i programmet är dels en översiktlig inventering av artens förekomst i nedre Dalälvsområdet, Testeboån och Gavleån, dels en översiktlig inventering av välbevarade älvängar i hela området. Bland dessa bör ett antal (ungefär tio) lämpliga restaureringsobjekt väljas ut för att därefter röjas och årligen hävdas genom slåtter för att skapa lämpliga fortplantningslokaler för arten. Man bör också förhandla med kraftbolagen om införandet av en mer naturlig översvämningsregim i Nedre Dalälven. Kraftigare försommaröversvämningar kommer att gynna den ek- och aspdominerade svämskogen kring Nedre Dalälven och därmed en stor mängd hotade och missgynnade arter. Åtgärdsprogrammets mål är att senast 2015 ska älvängslöparens lokalpopulation i östra delen av Nedre Dalälven ha ökat starkt och att det finns etablerade lokalpopulationer på flera lokaler även i västra delen av området. Ett långsiktigt mål är att det ska finnas i minst tio livskraftiga delpopulationer av arten mellan Avesta till Älvkarleby samt att loklalpopulationer även ska finnas högre upp längs Dalälven och vid Testeboån i Gästrikland. Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna beräknas till 1 240 000 kr.