Detta åtgärdsprogram beskriver läget för den hotade arten storviol (Viola elatior) och syftar till att säkerställa den framtida överlevnaden i landet. Åtgärdsprogrammet är vägledande, men inte legalt bindande, för myndigheters och andra aktörers samordnade insatser för att bevara arten under perioden 2011 till 2015. Efter denna tidsperiod skall resultatet av åtgärderna utvärderas och programmet omprövas.Storviol förekommer i Sverige bara på Öland och har i övrigt en eurasisk, kontinental utbredning. Den är rödlistad och starkt hotad (EN) i Sverige liksom i flera länder i Centraleuropa. På Öland har den under senare år påträffats på 23 lokaler, varav flera består av några fåtal individer. Endast i två områden, Gärdslösa och Torslunda socknar, finns lokaler som omfattar flera hundra individer. Storviol är en hög, flerårig ört som bildar begränsade kloner genom en vertikal, förgrenad jordstam och genom rotuppslag. Arten blommar med två typer av blommor. De stora öppna (chasmogama) blommorna svarar för artens möjlighet till korspollinering och gynnas av ökad ljustillgång. Den huvudsakliga fröproduktionen sker dock genom små, självbefruktade blommor som aldrig öppnar sig (kleistogama blommor). Storviolen har en fröreserv i jorden som aktiveras genom störningar i markytan och vid ökad ljustillgång. Arten återfinns i periodiskt översvämmade miljöer, ofta brynmiljöer, och i igenväxande lundvegetation där den är kvarstående sedan tidigare successioner. Historiskt har dräneringar missgynnat arten och i dag utgör igenväxning det akuta hotet. Erfarenheter av tidigare skötselexperiment visar att arten reagerar snabbt och positivt på röjning dels genom att fröreserven aktiveras, dels genom att tillväxt och blomning (både chasmogam och kleistogam) gynnas hos etablerade plantor. Bete och slåtter har en positiv effekt på frögroningen, men en negativ inverkan på vuxna plantor som blir försvagade och producerar färre frön. Groddplantor är konkurrenssvaga och känsliga för torka. Vid svår torka överlever främst äldre plantor som har ett välutvecklat rotsystem.I åtgärdsprogrammet betonas återkommande röjning som den enskilt viktigaste åtgärden för att bevara storviolen. Syftet med röjningen är att gynna dels groning och etablering från den lokala fröreserven i marken och dels den chasmogama blomningen. Om bete bedrivs på marker med storviol ska detta vara extensivt och infalla på hösten. Alla de befintliga storviolslokalerna är påverkade av dräneringar, men där så är möjligt bör effekter av dessa återställas lokalt.Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna beräknas till 1065000 SEK.