Åtgärdsprogrammet för stinkmålla (Chenopodium vulvaria) är ett vägledande, men inte juridiskt bindande, dokument.I Sverige är stinkmålla en gammal medlem av vår flora, känd sedan åtminstone 1600-talet. Stinkmållans ursprungsområde är inte känt men troligen härstammar den från Medelhavsområdet eller Främre Orienten. Som ogräs har den fått en nästan världsvid spridning inom de tempererade zonerna. I centrala och norra Europa har stinkmållan blivit införd och spridit sig till ruderatmarker och bebyggda områden, men ofta uppträtt mer eller mindre tillfälligt. I en del länder har den dock blivit fullt naturaliserad, ibland, som exempelvis i södra England och på Bjärehalvön i Skåne, även som neofyt på havsstränder. Idag tycks arten minska starkt i hela Europa. Som bofast i Sverige har stinkmålla endast påträffats på kustnära lokaler i den sydligaste delen av landet, samt i Östergötland. I Skåne är den under årens lopp känd från knappt 40 lokaler. Idag finns stinkmållan endast kvar på en lokal i Falsterbo och på några närbelägna platser i Skanör. På båda orterna har växten blivit funnen alltsedan mitten av 1800-talet. Arten har även en liten men stabil förekomst i Mjölby, Östergötland, som är känd sedan 1940-talet.Växtplatser för stinkmålla har försvunnit genom att grus- och kullerstensbelagda gårdar, trottoarer och gatukanter blivit permanent belagda med exempelvis asfalt. Andra lokaler har försvunnit genom byggnation och andra anläggningsarbeten. En bidragande orsak till att stinkmållan blivit allt sällsyntare kan vara att tillförseln av frön till tillfälliga och nya lokaler har minskat. På den sista lokalen i Hov på Bjärehalvön försvann stinkmållan troligen genom att tångvallen där den växte blev bortspolad under storm eller högvatten.På sina nuvarande lokaler i Skanör och Falsterbo är de allvarligaste hoten mot stinkmållan att växtplatserna blir förändrade från att vara öppna och konkurrensfria till att bli ytor med permanent beläggning. Ett annat hot är att stinkmållan blir bortrensad i strävan att hålla trottoarer, fastighetsgränser, trädgårdsland och rabatter ogräsfria.I Sverige är stinkmålla bedömd som akut hotad (CR) i Rödlistade arter i Sverige 2010. Arten är sedan 1 januari 2000 fridlyst i Sverige. De kvarvarande lokalerna för arten saknar formellt skydd. De lokaler på Bjärehalvön där stinkmålla förekom från mitten av 1940-talet och fram till 1977 är idag naturreservat.I detta åtgärdsprogram föreslås åtgärder i form av inventering, skötselåtgärder och övervakning av kvarvarande lokaler samt information till och personlig kontakt med fastighetsägare för att skapa intresse och förståelse för stinkmållan. Vidare föreslås att svenskt växtmaterial odlas upp för introduktion på några utvalda historiska/museala platser och, vid behov, för utsådd på befintliga lokaler.Kostnaderna för att genomföra åtgärdsprogrammet under åren 2011–2015 är beräknade till 335 000 kronor.